Feeling blue

Vem skulle inte bli på bättre humör av denna synen. Solen, havet, naturen kan göra under.

Jag älskar dej solen!

Ottan

Jag måste börja gå upp tidiagre på mornarna.
Jag har en bild i mitt huvud hur jag vill hur mitt liv ska vara, och just nu, på senare tid, lever jag inte den bilden. Dagarna bara går och jag flyger med, men gör inte det jag vill.
Inte det att vi bara sitter hemma och inte gör något, vi gör nog mer än de flesta, detta handlar om annat.
Jag känner inte att jag LEVER i den här fantastiska staden, och jag uppskattar den inte så mkt som jag borde.
Det är så lätt att glömma bort att detta är San Francisco.
Oftast när jag ser San Francisco på filmer, eller fina fotografier, kan jag inte förstå att jag bor i denna fantastiska staden. Det är en konstig känsla. Jättekonstig verkligen. Kan inte riktigt förklara.
Men hursomhellst, så måste jag börja förstå att jag bor här och ta till vara på min tid här. Vi kommer ju inte stanna här för alltid och jag får en klump i halsen när jag tänker på att en dag kommer vi inte kalla denna staden för vårat hem längre.

Iallafall...

En idealisk dag börjar i ottan. Jag går upp med mitt morgonkaffe på taket och mediterar lite.
Tittar på soluppgången som är gå galet vacker från taket.
Efter det går jag ner till mitt kök och fixar frukost.
Det är en nyttig frukost med egengjord smoothie.
Sedan går jag till gymmet i nån timme, eller min yoga klass. och efter det ringer eller Skypar jag med vänner och familj i ungefär 1 timme.
Sedan jobbar jag ett tag, antingen med en session "uti fältet", eller bearbetar bilder på datorn.
Jag lagar sedan en nyttig lunch, och efter det tar jag mej ut och jobbar lite från ett cafe.
På kvällen åker jag till min franska klass, och gör sedan läxorna eller ser på en fransk film direkt efter.
Sedan blir det middags lagning, och efter det tar det lugnt på kvällarna och tar mej tid att göra alla personliga projekt som sticka, greja med kort och fotoalbum, göra slideshows av alla filmer jag har, scrappa etc
Vissa dagar har jag ridning på morgnarna, lunch dejt med vänner och en sväng till baren för ett glas vin på kvällen men någon vän.

Jag ska inte berätta hur mina dagar ser ut nu, men de är definitivt mer lata än normalt.
Jag måste komma in i en bättre rutin. Börja röra på mej igen genom att gå till gymmet, och mina yoga klasser. Planera maten (ALLTID när jag ska laga mat är det någon jävla ingridiens jävel som saknas) Jag ska även börja rida igen hoppas jag, ta MC kort och börja dansa salsa.

Så planerna för 2014 är....

• Gå på Yoga (Mentalt, och kroppsrening)
• Gå till gymmet minst 3x i vecka (Styrka och fasthet - fläsk be gone)
• Rida (Jag är en cowgirl och jag SKA ha en häst!)
• Salsa klasser (Komma över rädslan att dansa med fula, svettiga jobbiga grabbs)
• MC klasser (Detta året SKA jag!)
• Campa mer och se mer av Californien (Vilket vi redan gör ofta, men jag vill se MER och planera bättre!)
• Umgås mer med vänner (Måste ta mej tid ovh komma över latheten)
• Uppskatta San Francisco mer (Jag uppskattar såklrt SF redan, men behöver görs det mer)
• Fotografera mer av San Francisco. (Har typ inga fina proffsiga kort)
• Gå ner til stranden oftare. (Galet hur sällan jag är därnere fastän det bara är 10 minuter gångväg)
• Blogga mer och dokumentera vad jag gör. (är som en tant these days)

Planerna karriärsmässigt är 

• Marknadsföra mej mer
• Gå på foto events
• Få mer jobb
• VÅGA mer
• Planera min och Stephanies nya affärside
• Skriva klart min god damn barnbok.

Doktor

David var hos Docktorn förra Fredagen, för en vanlig checkup.
Det var nog sista gången han gick till en doktor.
David blev frågad ungefär 5 gånger om han ville ta Influensa vaccinet. Sedan hade tydligen doktorn nämnt ungefär 5 gånger att David kunde DÖ!!
David som kan vara lite "hypokondrisk" när det kommer till sådana saker, trodde självklart inte på doktorn, men var jävligt upprörd. Förståeligt. Jävla skrämseltaktik.
Man kunde dö av att inte ta denna vaccinet, och man kunde dö av och få dena sjukdomen etc etc. FEM gånger hade docktorn sagt det.
Han rekomenderade David att ta vaccin mot KIKHOSTA??

Nu ska jag inte dra alla över en kam, och ursäktar mej om någon tar illa upp för att de käner någon doktor, är själva en doktor osv. men jag har mindre och mindre förtroende för läkare och sjukhus och västvärldens sätt att ta hand om sjukdomar.
Nu ska jag endast tala om USA, men min åsikt över läkare över lag är att de är bra på att veta vad som är fel, och "ta bort smärtan" tillfälligt. Men doktorer är i min åsikt inga healers. Dom tar inte bort problemet, de gör att det känns bättre.

De "klipper gräset", men det kommer växa ut igen, om man vill ha bort det får man ta bort FRÖET.

Självklart är doktorer bra på att fixa hjärtan, laga ihop kroppen, etc etc. Akuta grejer. Någon har blivit påkörd av en bil och blöder ihjäll. Självklart man åker till ett sjukhus då. Fantastiskt hur man kan göra något sådant, och med teknoligin vi andvänder idag.
Men jag talar mer om sjukdomar. T.ex cancer och sådant, då lutar jag mera åt det "hollistiska" approachen.

Tydligen så lär man sej inget om nutrition när man studerar till läkare. Vilket är extremt konsitgt. Det är ju gnaks uppenbart att det vi stoppar i oss och matar kroppen med har en direkt påverkan av våran hälsa.
Och fler och fler läkare blir "hollistic" och studerar nutrition. Det vi får i oss har jättestor påverkan i sjukdomar! Vi är vad vi äter!

T.ex man kan ju fråga sej varför Cancer och hjärtsjukdomar nästa endast existerar i västvärlden.
Visste ni att i Japan har dom nästan inga cancer fall alls. Likadant Amish folket har extremt låg nivå av sjukdomar, och autism, för barnen blir inte lika vaccinerade som västvärldens barn idag och de äter ekologisk, egen odlad mat.

Luc Montagnier som upptäkte HIV har gått ut och sagt att man kan bota HIV med vitaminer och bra mat, eftersom det stärker immunförsvaret och får kan kroppen själv hela sej. Ehh...WHAT?

Står det i tidningarna? Visas det på nyheterna? NEJ. Ändå är det en sjukt stor grej. Hallå??
Aids medicinerna patienter får idag är inge vidare, och dödligheten är fortfarande hög. Det är endast lureri i min åsikt, för pharma bolagen att tjäna mer pengar, och tro mej, AIDS och cancer är riktiga guldgruvor för pharmaceeutical bolag. De tjänar galet mkt pengar på detta.

Men det finns inget att tjäna på vitaminer och naturliga råvaror. Inget alls. Därför hör vi inget av det. Luc Montagnier säger ju det själv i videon!

Jag rekomenderar folk starkt att se följande dokumentärer.
Om ni inte har tid just nu, klicka på länken och spara den, se den senare.  Det är så viktigt att se den andra sidan också och inte bara lita på allt som matas till oss.

"Food Matters". Den finns på NetFlix.
Info: http://www.foodmatters.tv/
Beautiful Truth

Se filmen:  

http://www.youtube.com/watch?v=wvzDHGLEUyw&feature=g-wl&list=WLF32D8E6EEF23B42A

Gerson Metoden
Info: http://gerson.org/gerpress/tag/the-gerson-miracle/
Se Filmen:

House of numbers, om HIV och den stora lögnen.
Info: http://www.houseofnumbers.com/site/
Se filmen:

Vi hade en bekant som gick bort i bröst cancer i våras.
David hade försökt säga till henne att prova naturliga sätt, träffa shaman, och healers. Men hon trodde inte på sådant.
Hon hade haft bröstcancer innan och gjort strålning. Det gick bort, men kom aggresivt tillbaka förra året. Hon gjorde mera strålning och cellgifter och allt vad det heter, men denna gången dog hon.
Hon mådde PISS de sista månaderna av sitt liv pga av alla mediciner och cellgifter....men ändå fungerade det inte. Faktiskt tror jag att det skyndade på processen.
Om man helar naturligt, med hjälp av vitaminer och ekologisk mat, juices och sådant, hade hon mått bättre de sista månaderna, och haft en chans att leva.

Det är egentligen ganska uppenbart, när man ser de två vägarna.
-En naturlig, grön, väg, der man helar med hjälp av bra mat vitaminer, och jorden själv, som vi  kommer ifrån.
-Eller den andra vägen, med hjälp av gifter, piller och sprutor.

Resväskan...

Här är in fina pärlemor färgare resväska jag hade på min resa till sverige. Vad gör det där undrar ni.
Jag var jätteduktig med att packa upp allting, och tvätta allt dagen efter jag kommit hem, men resväskan har fastnat häruppe i lägenheten.
Kanske undermedvetet känns det att när jag väl bär ner den i källaren där den får bo tills nästa Sverige resa, att då är vekrligen Europa resan och sommaren slut. Och det vill jag ju inte. Jag gillar att den står där och påminner om Sverige.

Vovvsing

Inte bara det att jag blivit besatt av Grey´s Anatomy, jag har även blivit besatt av hundar.
Jag känner för hundar, så som vissa i min ålder känner för bäbisar.
Många kvinnor, i min ålder, antar jag, längtar efter en bäbis. Det känner det där suget.
Jag känner suget för vovve. Jag behöver vovve. Jag blir nästan tårägd när jag ser hundar nuförtiden. Jag ser mej själv med den där jäkla Golden Retrivern överallt. Jag ser mej på ett cafe med hundfan. Ser mej jogga med hundfan. Ser mej kasta boll på stranden med hundfan. Ser mej campa med hundfan. Ser mej i soffan med hundfan i knät.

Igår på jobbet kom den vackraste Golden Retrivern in och skulle hälsa på en gamling.
Medans husse signade in hukade jag mej för att klappa den vackra skapelsen. Han var så ståtlig och fin. Jättelång mjuk, guldig päls. Och det kändes som om han kommunicerade med mej. Goldens är så smarta, så visa och kloka. Jag vann hans tillit på direkten och han kollade på mej med sina vackra hundögon.
Jag ville att han skulle stanna där i receptionen med mej och strunta i gamlingen.

Hela mitt liv har jag velat ha en hund men inte kunnat för olika anledningar som andra bestämt. När jag var liten bestämde föräldrarna, när jag bodde själv reste jag för mycket, och nu har vi inte plats för en??
NÄR i helvete kan jag få min hund?
Är inte detta mitt liv? Jag bestämmer över mitt liv och gör vad jag vill, eller hur? Jag vill bara ha en hund. Jag vill inte vara 90 år och ångra att jag aldrig skaffade hund. Då kommer jag sitta där i min gungstol och tänka. "Jag var så ung och hade all tid i världen, varför köpte jag aldrig hund?" Man har bara ett liv, i denna världen iallafall, och man borde göra allt man vill och drömmer om.

Eller...?

jag *tamtatataaaam* jobbar

Gah! Torsdag redan. Tiden går för fort. Har inte tid med nånting känns det som!!
Jag har jobbat på The Heritage sedan i Onsdags och ska jobba varje dag fram till 20 September!
Jag behöver vekrligen jobba, och det är roligt! Alla är som jag sagt tidigare så snälla och alla gillar mej hihi. Fast, jag har bara jobbat två dagar och jag har glömt hur segt det är att gå upp tidigt. Jag går liksom upp 8.15 nu, och det är waaaay tidigt för mej.

Jag har även märkt hur lite tid man får för sej själv.
Knappt nån tid att kolla Facen eller surfa. Ingen tid att mejla, eller prata telefon. Ingen tid att redigera, eller scrappa. När jag kommer hem är jag super död men ger mej ut för en joggingrunda, kommer hem, lagar mat, äter, sen är ju klockan redan 8! Tänk om både jag och Flumis hade jobbat heltid. Då skulle man fått använda helgerna till att städa och tvätta. Blä. Då vill vi vara ute och hitta på roliga saker. Hela mitt liv hade varit så annorlunda haha.

Ialalfall, jag uppskattar att jobba. Tycker det är roligt att ha jobbarkompisar och få sysslor. Men jag har blvit bortskämd under dessa år när jag inte kunnat jobba. (inte av lathet med andra ord)
Jag hade blivit trött om jag jobbat varje dag där. Som när jag jobbade som en dåre på Maxi. Damn vad jag jobbade, en gång jobbade jag 19 dagar i rad. Och i December innan jag åkte till Asien tror jag bara var ledig 3 dagar. Helt galet. Men allt man tänkte på då var ju att får pengar så man kunde resa, och festa lite, men mest resa. Jag hade mina bästa vänner på jobbet, och ingen pojkvän. Man hade ju inget att komma hem till ändå liksom.

Nu är det inte likadant. Jag har ju min Flumis att komma hem till.
Därför ska jag kämpa hårt för att få det jag vill. Öpnna eget, ha mitt eget schema. Ta ett visst antal bröllop i månaden och hålla mej till det, och sen koncentrera mej på graviditet, barn och nyfödda på vardagarna.

Nu har jag flugit iväg här i mina tankar igen. Men om ni undrar vart jag håller hus, så jobbar jag och har inte tid med bloggen så mycket.

Baiiii

2012

Jag och David har börjat tänka lite på nästa sommar. Alltså sommaren 2012.
Vi känner båda att vi vill hem under en sommar... men vi vill också se något nytt... så vi filurar på...

Att jag åker hem nån vecka innan som vanligt, i Juni nästa år. Firar midsommar.
Sedan kommer David och vi åker direkt till Frankrike. Är några dagar i Paris med hans mor och syrra, sedan BILAR vi neråt genom hela Frankrike, genom små vackra byar och vingårdar, övernattar i ett par olika städer, tills vi kommer till Södra Frankrike.
Där spenderar vi ytterligare nån dag med hans mamma, sedan åker hon hem själv, och vi åker till Davids farbror som bor i Södra Frankrike, där spenderar vi en vecka tillsammans med hans farbror, kusiner och pappa Yves. Dricker vin, äter gott och ser lavendel ängar. Smammanlagt 2 veckor i Frankrike.

Därefter hyr jag och David en bil, och bilar längs Franska Riverian, ensamma, och har lite semester bara vi två som vi aldrig har.
Vi åker in i Italien, och besöker mysiga Italieska städer, b.la Rom och Venedig står på listan. Äter god mat och Pizza, sedan FLYGER vi till Aten, och spenderer ett par nätter där, och förhoppnignsvis någon ögrupp. vi hoppas på 1 1/2 vecka för oss själva.
Sedan flyger vi upp till Sverige för att spendera 2 veckor med vänner och familj i ett soligt Sommar Sverige! Har grillkvällar och badar i havet!

Låter inte detta bra!?

Nu behövs bara pengarna och semstern. Eftersom detta är en 6 veckors semester kommer David få ta 4 veckor obetald, så vi skulle definitivt behöva bygga upp en hel del med savnigs och jobba hårt under detta året! Han förlorar ju en hel månadslön, Plus att vi har en extrem hög hyra här... så vi får se hur det blir... när man tänker på alla hinder känns det ganska omöjligt...
Men somsagt... vi får jobba hårt. Se till att hans bok säljer (KÖP HÄR) + att folk anställer mej som fotograf, och att vi är bra på att spara.

Plus att vi kanske måste skippa att komma hem i jul....

Sikken skit

Alltså, vad har hänt med Sverige??

Jag är inte haj på alla kändisar i Sverige nu. Kan inga nya skådisar eller nya artister. Men jag vet att något som är stort i sverige är alla fjortis B kändisar som blivit kända på sina bloggar. Jag läser ingen av dom, eller jo, 2, och det är Egoinas blogg. Tycker hon är rolig. Och Fokis blogg, mest för att hon bor I Thailand och tycker det är intressant att läsa om hur hon lever där.

Jag har även kollat in Kissies blog (Som jag fick mardrömmar av, och David med för den delen "Oh my goood, What is THAT?!" haha)  Sedan vet jag ju vem Blondinbella är... läser inte den bloggen (Hon kallade bidragstagare och sjukpensionärer för parasiter innan det förra valet så hon är som en liten insekt som man vill trampa på i mina ögon.)
Nu hamnade jag på en Paows blogg. Ännu en fjortis som tjänar hundratusentals kronor på sin blogg. Som inte skriver ett enda vettigt ord. Visst, hon är inte lika illa som Kissie, men ändå. Jag vill inte ha en unge som henne for sure.

Jag scrollade runt på hennes blogg skakandes på mitt rufsiga huvud (Har ännu ej kammat mej för dagen) och genom hennes blogg kom jag in på hennes pojkväns Hugos YouTube låt. (Ja, han är tydligen en artist) 

Jag kollade in hans musikvideo och förundrades över hur Jersey shore allting är. Jag gillar inte den generationen här i USA som blir kända över alla jäkla reality program här... tjejerna är billiga, värsta Bimbos och drama queens och bara så..äckliga och osmakliga. Ingen klass alls.
Men den generationen kommer till Sverige också, eller, uppenbarligen finns den redan där. Unga spinkiga smala billiga tjejer med för mycket smink på sej och har legat runt med halva stan när dom är...vaddå, 14-16 år??

Jag kollade på Hugos låt, som sög, och kom sedan in på en låt han gjort med Paow. Ett gäng underåriga fjortisar på en båt som skakar rumpan och brösten.

Och genom den kom jag in på Kissies låt!! (Ehh...ja, hon har uppenbarligen gjort en låt) (Som suger) Och genom den kom jag in på någon grupp, KICK, också ett gäng 14 åringar som har fest och super.






Spelas dessa på radion??? Gör de verkligen det???

Alla kan bli kända nuförtiden, det finns ingen charm i det hela längre. Ingen klass på kändisarna. Jag vill inte att mina barn ska växa upp med de idealen. Jag vill inte att de ska bli som dom. Jag vill att de ska växa upp och ha Grace Kelly och Elizabeth Taylor som ideal.  Nu förstår jag varför gamlingar säger "Det var bättre förr"
För det var det ju.

Decennie

När det blev nytt år och decennie, tänkte jag skriva vad som hänt i det förra decenniet, och vad jag vill uppnå med detta decenniet. 

Nu skrev jag ju aldrig nånting, men det fick mej att tänka efter. Detta decenniet kommer vi ju skaffa barn, flytta till hus, resa massa. Jag ska vara fullfjädrat fotograf. David kommer fira sin 40 års dag och jag min 30 års dag. Det är nog det mest skrämmande av allt.

Det är läskigt att tänka så långt i framtiden. Grejen är, att det är ju inte så långt i framtiden!

Decenniet som gått har jag gjort det mesta som jag ville få gjort. 

Tänk när man stog där, nyårs aftonen 1999-2000 och tänkte efter vart man kommer vara om tio år. 

Jag hade ju aldrig kunnat föreställa mej att jag verkligen skulle BO här i San Francisco. att jag skulle vara GIFT! Och gift med en fransman dessutom. Som faktikst jobbar med Star Wars som jag var totalt besatt av!

Innan jul visade David mej en dokumentär, som heter "The Secret". 

Den är väldigt intressant och menar att "Thought affects matter". 

Jag tänker inte gå in på all fakta om detta. Sådant får ni forska och luska i själva om ni är intresserade av alternativ medicin, lite spirutalitet och inte bara lyssnar på "mainstream media" vad som händer i världen (För tro mej, det DOM säger är inte vad som händer. Iallafall inte vad gäller stora nyheter)

När jag var tio år och såg "Huset fullt" som utspelade si San Francisco, så svor jag till mej själv att dit vill jag åka. Dit vill jag bo. 

Vart bor jag nu? 

Jag ville resa runt Asien, gå i guideskola, vara Au Pair.

När jag träffade David. Visste jag sekunden jag såg honom att han skulle bli min. 

Han blev, bokstavligt talat min man, 6 månader senare.

Inte bara att jag träffade David. Jag träffade min själsfrände. Jag har alltid velat ha en konstnär, en mörk kille med mörkt hår och lockar.  Mörka ögon.

Sedan får han jobberbjudande av Lucasfilm. Så nu jobbar han på företaget som gjrode Star Wars. Trilogin jag var helt besatt av i min tonårstid och kunde alla repliker till. Alla varelser. Alla planeter. Jag klädde ut mej till Leia på maskerad. Hade Leia bollar i håret på fester (SUCK, i know...very big fan)

Så, jag skulle vilja påstå att jag har i princip fått allt jag drömt om hittils. 

Det ända som saknas nu är en karriär. Min fotografi karriär. Och det är det som ska hända nu 2011 och det nya decenniet. 

Det har startat trögt eftersom jag inte tror på mej själv. Jag har tappat min självkänsla av att om jag vill något, då GÖR jag det. 

Jag kämpar med att få förtroende för mej själv att jag kan. Men det kommer.

Jag är lycklig.

Första 20 minuterna ur filmen "The Secret". Lite cheesy, men intressant.

Dagen

Åh, jag älskar att vakna upp och känna mej nöjd och glad och lycklig. 

Jag vaknar alltid upp och känner mej lycklig såklart, men många gånger känner jag ju en längtan efter vänner och familj. Då känns det alltid lite extra tungt. Men det är svårt att alltid känna sej meningsfull när man inte har något jobb. Typ som att, jaha, ännu en dag. Vad ska jag göra idag då? 

Om jag hade jobbat hade jag iaf kännt mej som att jag jobbade mot något, som den dära långresan vi kan ha råd med eftersom jag skulle jobbat..

Som tur är har jag många hobbies och dagarna blir fulla ändå. 

Jag brukar jogga, spendera tid att laga maten på kvällen, jag scrappar min scrapbook, eller så är det något födelsedags kort som ska scrappas. 

När jag tröttnar på det kan jag greja med bilder på datorn, och tröttnar jag på det har jag en del filmprojekt jag kan pyssla med. Eller så kanske jag stickar, eller läser en fotobok. Eller skriver på alla mina barnboks ideer.

Jag har inte ens någon tid över att lära mej rita!!

Så det blir ingen tid över att bara slappa och kolla på TV. 

Den är alltid avstängd om dagarna. Den sätts på när Flufffen kommer hem. Så jag känner alltid att jag inte är lat och bara glor på TV. Jag gör ju alltid något. 

Vetfan varför jag kom in på detta. Kanske för att "Justify" att jag går hemma. Jag gör faktiskt någon nytta iallafall! Vill inte att folk ska tro att jag bara bara går här och hänger.

Just nu lyser solen in i vårat stora ljusa vardagsrum, det är varmt ute, granen står där den står och ser torr ut (Har ej blivit vattnad sedan 1 december) Jag lyssnar på en nyupptäkt artist på "Groovshark" som heter Hindi Zahra. Jag ska dusha, och sen kommer Steph och hennes buse och hänger med mej. Sen ikväll ska jag jogga på stranden igen, sen intervjua en värdfamilj, sen gå på bio med min Fluffiga.

En underbar dag!

Boon

Travel....

Jag vill resa.

Jag saknar att resa, och upptäcka nya kulturer. Jag vill inte resa bara för att få sol och värme och strand. Det har jag ju här, jag vill resa och bara....leva. UPPLEVA nya saker. Träffa folk från andra kulturer som kan lära mej saker. Jag vill fota annorlunda saker. Äta all slags mat från olika kulturer. Jag vill dansa runt en lägereld med en Afrikansk tribe och rida kamel med Turban i Saharas öken. Jag vill rida Elefant i Indien och fota gulliga Thailändksa barn. Leva med Buddister i Tibet! Lära mej om denna mystiska religion!!

Jag och David har pratat om resor denna helg. 

Jag gav förslaget att när jag kommer igång med mitt fotande och tjänar lite kosing, då ska vi resa.

En gång per år ska vi åka iväg en månad till nya ställen och bara vara.

Ställen jag vill "bara vara" i en månad är

• -En månad bila runt i USA
• -En månad bila runt i Europa
• -Resa runt i Thailand, Malaysia, Singapore, Vietnam och indien
• -Resa runt i Japan och Kina
• -Resa runt i Australien och Nya Zeeland
• -Nordafrika- Tunisien, Egypten, Marocko och Algeriet
• -Sydafrika och Madagaskar
• -Peru, Chile och Argentina

Vi har dock lite olika åsikter. 

David är lite mer bekväm av sej och ska ha hotell och såndat, backpacking är inte hans stil säger han. 

Backpacking och inga planer är däremot min stil. Och jag tror att om David bara vågar prova...så kommer han att älska backpacking! Det kan inte bli mer chill än det ju! (Förresten skulle han vara så jääääkla het brunbränd, sina mörka lockar och bandana....smutsig och svettig och dammig haha)

Sedan var det om vad vi ville se först. "I go either to Japan first, or Peru and see the inkas." säger David glatt

Jaha, då var vi inte på samma sida där heller, för dit jag känner mest för att åka till ju i denna stund är Thailand. Men eftersom det är David som jobbar.... och han aldrrig riktigt rest, så kommer jag låta han bestämma! Första gången iallafall.

Åhh... längtar till den dag!!

Sov gott Tina

Nu kan du äntligen få ro och upptäcka sin nya värld!

Idag begravdes min fina Moster Tina.
Känns så...obeskrivligt konstigt... Mamma tog kort och filmade lite efter, och när man såg fotona på henne vid kistan... då tänkte jag, varför e det foton på Tina där? Hon är ju där...som gäst, på begravningen. Det är inte Tina som ligger i den kistan. Hon sitter där brevid alla andra. Det är någon annan de sörjer!!!

Nä, som sagt, kommer jag nog inte förstå förräns jag e i Sverige... kanske inte ens då...Vet inte om jag nånsin kommer förstå....

Saknar dej min vackra moster! Hälsa Moffa!

The beautiful truth

Som många av er vet, lyssnar jag och David knappt på "mainstream media" längre. Detta innebär inte bara skvallerblaskor. Detta innebär nyheter på tv kanaler och tidnigar.
Media, enlig mej. Är manipulerat.

Om jag hör - läser nånting från mainstream media, analyzerar, och letar jag upp fakta själv på en av mäniskans mest brillianta uppfinningar- Internet. Jag råder er att gör detsamma. Verkligheten jag lever i är inte densamma som den ni lever i.

För ett tag sedan upptäckte David Max Gerson. Han var en doktor från 1920-talet. Enligt honom kan man bota de flesta vanliga sjukdomar i dagens samhälle - med rätt mat.
Detta är INGEN diet för att gå ner i vikt. Detta är för att rena kroppen från alla skadliga kemikalier vi får i oss genom dagens mat, som ger oss övervikt, hjärtproblem, diabetes, högt blod tryck, och även cancer.
Rå organisk frukt och grönsaker. Mycket organisk juice. Juicer av alla slag.

Nu säger inte jag att jag tänker gå och bli vegan här inte, och leva på juice-jag har ännu inga hälsoproblem, men om NI känner någon som lider av cancer, eller någon annan av dessa vanliga sjukdomar vi har i I-länderna idag, så rekomenderar jag er att ge den personen denna informationen. Jag skojar inte- den kan rädda liv.

http://www.gerson.org/
http://www.answers.com/topic/gerson-therapy
http://gerson.org/GersonTherapy/case_studies.htm

It all makes sense. Det är bevisat att maten vi äter idag, inte bara snabbmat, utan många indigrienser vi lagar vår mat med, vet ni vad de innehåller? Aspartam, Natriumglutamat (Båda vilka är väldigt debatterade i USA) osv osv. Gifter, som ger oss alla sjukdomar vi har idag. Ämnen som gör oss "beroende" för ex snabbmat.

Jag rekomenderar en dokumentärfilm vi såg igår. "The beautiful truth". Den handlar om en killes research i Gerson therapy och dess positiva effekter. Den handlar även om mat, och "mat".
Snälla, avfärda inte detta som trams. Och strunta inte i att kolla på den för att du inte vill veta sanningen för att du är rädd. Detta är viktigt. Nu mer än nånsin är jag rädd om mitt liv.



Det är så enkelt att ta ett piller för att "bli bra". Men helar dej dej från insidan?

Ta hand om livet

Johannis

Bara i USA

För någon vecka sedan fick jag en inbjudan. Och inte vilken inbjudan som helst. Det var från min tandläkare. Och nej, det var ingen inbjudan till att komma och få tänderna undersökta. Utan det var för en jul fest.

Ja. Min tandläkare anordnar en julfest med gratis mat och gratis booze för sina klienter. Helt sjukt. Ska jag gå där och mingla med fellow clients. Jag kunde inte hjälpa att små le. Bara tanken på tandläkar julfest i Sverige är ju, galet.

Men här är ju tandläkaren så annorlunda. Jag var där i Tisdags. De har alltid stora leenden på läppparna. Erbjuder mej dricka. Sedan får jag komma in i det mysiga rummet som är mysigt inrett. Sedan får jag välja musik att lyssna på i hörlurarna de ger mej. Tillsist sätts solglasögonen på. Ja, ni vet den där störande lampan som lyser röven ur en när man ligger ner. Den får man solglasögon mot här. För att göra upplevelsen "lite bättre".

Sedan ligger jag där, med mina solglasögon, lyssnar på Enya. Och njuter av att Min tandläkare och hennes assistent gräver i munnen på mej. Rena tänder. Gratis.

Lycka

Kissies ::: Boo

Exotiska kulturer- Min grej.

För några dagar sedan hittade jag en gammal kompis till mej på facebook. Från barndomen.
Jag blev jätteglad, eftersom vi var väldigt bra kompisar.

Sedan tänkte jag efter, ända sedan jag var liten, har mina bästa vänner varit "exotiska". Utländska. Det var Inez och Hayat från Libanon som jag älskade att vara med. Deras farmor gjorde alltid gott liba bröd och nöp mej alltid i kinderna. Jag fashinerades av deras kultur, medans andra ungar tragiskt skrek "svartskallar" efter dom.

Sedan kom Susanna från Slovakien in i bilden. Vi blev genast goda vänner, och även hennes kultur fashinerades jag av. Sedan var det då Amanda som jag nu hittat på Facen. Född i Serige med en Kinesisk fader. Och sedan Rosemarie, från Filippinerna. Hennes kultur drogs jag genast in i. Älskade maten, reste till landet. Älskade den fillipinska dkulturen och folket. Ett tag var jag även inne på att studera språket. Ja, det gick ju som det gick.
Saris, som varit en stor del av hela mitt liv, från england. Älskade deras mat, hennes kläder, leksaker...

Och nu e jag gift med en fransman. Och älskar den kulturen, folket, maten... ALLT!

Jag har alltid, ända sedan jag var liten, dragits till exotiska kulturer. Upp till gymnasiet, så var mina bästa vänner utländksa. Jag minns knappt att jag umgicks med svenskar. Nu när jag tänker efter, var ju det alltid dom som var elaka mot mej. Som mobbade mej. Frös ut mej, och var allmänt taskiga. Kanske är därför. I mina ögon var de elaka.

Det är säkert därför jag aldrig lyckade skaffa en svensk pojkvän heller. De intresserar mej inte. Och antar att jag inte intresserade dom heller. Jag är ju egentligen väldigt osvensk. Visst, de kanske är vackra, välvårdade och klär sej snyggt, men jag har alltid haft ett minne att de varit elaka och fruktansvärt taskiga mot mej. Jag dras hekt enkelt till andra kulturer. Det är därför jag dragit mej bort ifrån Sverige. Jag passade liksom inte in.

Det var först härborta som killar började få upp ögonen för mej ;-) Då växte självförtroendet. Jag hade visst något i mej ändå.

Nu däremot. När jag har min exotiske man. Så kanske vi skulle passa bättre in i Sverige än vad jag gjorde förut. Jag känner mej mer svensk än nånsin. Jag har accepterat den svenska kulturen, och att jag är svensk. Men jag kan fortfarande aldrig se mej med en svensk man. Nej, det ska vara mörka ögon, ett främmande språk, för mej, är det spänning!

Det är intressant det där...

Denna jul kommer suga häst balle

Okej. Riktigt så arg är jag inte som det framstod i rubriken. Jag e bara lite små nere.
Denna julen är den första jag och David kommer fira ensamma, tillsammans här i Cali. Det ska väl bli mysigt så... men jag vill verkligen till Sverige. Även fast många tycker jag borde åka över sommaren istället, så e det jule tid jag saknar er därhemma som mest. Julen ska man tillbringa med familjen!!

Jag har varit borta 2 jular innan.
En spenderade jag hos familjen Henry under mitt Au Pair år. Det var inte så farligt. För då var det nytt. Och vi åt svensk jule mat och jag var ändå inkluderad i en familj.
Året efter det spenderades i Södra England hos tanten och hennes släktingar. Det var också okej, för det var ju hela deras släkt och massa massa, sjukt massa god mat.

Denna julen kommer vaddå, jag och David sitta och uggla framför Tvn? Framför våran sorgsna lilla julgran, våran fejk-svenska jule mat från ikea, och en sorry ass liknande "hög" me julklappar under granen. Solen lyser ute och det är varmt. Ingen julkänsla alls. Jul ska man spendera med familj och släkt. Massa mat. Tomten ska komma och det ska snöa.
Inte för att det snöar i Göteborg längre ändå, men det e iallafall frostigt.

Så, jag kommer inte få nån mys pys jul i år. Ingen god jul mat, och inte många klappar. Sucks ass.

Inte bara det. Utan denna julen. Ja presis denna julen ska mormor och en massa andra från släkten äntligen spendera "hemma". Ja. I 3 år som jag och David kommit hem över julen. Så åker mommo alltid ner till Halmstad över julafton. Men denna julen, när inte vi kommer. Jo då så.
Jag vet ju att det inte beror på mej såklart. Denna julen känner moster lite svagare så hela Halmstads packet kommer upp istället för att moster åker ner. Då stannar mormor också.

"Julen ska spenderas me den som är yngst" säger hon. Jag förstår. Men faan vad det ska ploppa ut Le Merrer bäbisar var och vartannat år vill jag lova. Nästan så man vill börja snart pga detta. Ut me er bara! Ung jävlar..

Så, skål för en sorry ass jul och ett crappy new year.

Svett

21 grader varmt. Stekande sol. Golden gate bron. Strand. Barn plaskar i vattnet. Kille spelar gitarr och munspel. Hundar leker med varandra. Mammor joggar med barnkärran. Cyklande turister. Tjejer lapar sol. Varm söt lukt, och svettdroppar i pannan.

Jag har varit ute och joggat på Chrissy Fields.
vilken UNDERBAR dag!

Kissie ::: Boo