Regnit och eländigt idag. Grått och rått. Men, ska inte klaga, det är ju katastrof torrt i Cali så vi behöver detta!
Hade Au Pair möte på ett Cupcake cafe där man kan dekorera sina egna cupcakes. Vi hade Valentines tema. Jag älskar min lilla Au Pair grupp! Dom är så goa och snälla allesammans, och även fastän dom inte alla umgås på fritiden, de har ju sina egna gäng, så gör de alltid en effort att prata och vara sociala på mötena.
Hade en Au Pair, Lupita, som lämnade oss nu i veckan. Henne kommer jag sakna, hon var verkligen en gullig tjej. En annan kom till mötet idag och sa ett snabbt hejdå, hon åker på Tisdag.
Även fastän jag bara ser dom 1 gång i månaden känner jag att man lär känna dom under året som går, vissa av dom tänker man inte så mkt på när de åker hem, men vissa känner man mer för än andra. T.ex Lupita.
Jag gör alltid en stor effort när det är någon ny som kommer. Jag ger dom ett välkomstpaket med ett brev från mej, lite kartor och kuponger och broschyrer. Telefon lista med alla Au Pairer i SF, ansökan om bibiotekskort mm. Jag har t.om en google map karta som visar var alla i gruppen bor!
Jag vet ju själv hur det var när jag kom hit och INGEN brydde sej. Jag var helt själv. En ung liten 21 åring. Från att ha kommit från Au Pair skolan i New York där man hittat många vänner och folk runt en hela tiden, till att landa helt själv på en flygplats på andra sidan jorden och hälsa på sin värdfamilj som man ska bo med i ett år. Det är inget för mesar minsann. Jag är så otroligt stolt att jag vågade, och gjorde detta. Jag hade ju ingen hjälp och kände ju inte en kotte där. Var tyst som en mus och vågade knappt prata för jag tyckte min engelska var dålig.
De första veckorna var som en bergochdalbana, Å ena sidan, blev jag kär i Californien direkt och kände mej hemma i naturen och omgivningarna, men jag grät och kollade på korten av familj och vänner jag hade med mej hela tiden. Det var så ovanligt att vara själv! Jag kände mej ofantligt ensam och liten. Jag, som många vet, var alltid med någon kompis i sverige, och var sällan sjäv.
Min LCC (som skulle hört av sej 48 timmar efter ankomst) hörde inte av sej, jag visste inte vart andra au pairer bodde. Tillslut fick jag tag på henne efter 1 vecka, då jag gråtandes sa att jag kände mej ensam och behövde träffa andra au pairer.
Så första veckan Au Pairerna kommer hit tar jag väl hand om dom, och hör av mej ofta och ser till att Au Pairerna i våran grupp hör av sej och träffar dom.
Från vänstra hörnet.
Sabina från Mexico, Arianna från Italien, Maria från Tyskland, Marcella från Brasilien, Eva från Tyskland, Julia från Österrike, Nikki från Tyskland, Monica från Mexico.
Sabina från Mexico är en go tjej också. Hon har de roligaste skämten och skrattar alltid! Italienskan Arianna är bara en månad gammal, och hon tycker hennes engelska är sååå dålig, hon är så himla söt! Tänk er en riktigt fet typisk italiensk dialekt.
Niki, Monica och jag. Jag älskar Monica, hon är så himla go! Hon har varit här ett år och precis förlängt 9 månader till! Hon är min veteran i gruppen nu :)
