John Muir Trail

Detta står på min MÅSTE GÖRA lista innan jag lämnar denna jord. Seriöst, vilket äventyr!! 

John Muir trail är en vandringsled som sträcker sej från Yosemite-Kings canyon och Sequoia park, via Sierra Nevada. Om man gör hela vandringen tar det oftast 1 månad, en månad av vandring och camping!! Leden är 338.6 km lång! Jag har läst en killes blogg som har gjort hela leden helt själv. Man möter ju folk på vägen såklart ibland på camping platser eller platser där det är vanligt att folk stoppar eller campar, men han vandrar själv. Helt fantastiskt. Genom Bear country och allt. 

Det är ju självklart inget som man bara kan göra sådär. 

Mkt planering ingår. Man måste ansöka om ett tillstånd ett par månader innan (för att inte för många ska vara på leden) uppenbarligen ha kvalitetsutrustning som inte väger så mkt med sej, sedan räkna ut hur mkt mat man kan bära med sej, och beställa resupply mat till olika stationer längst vägen som man sedan hämtar upp. Måste även ha bear cannisters (typ björn säkra mat bunkrar som man fäster vid ex ett träd ett visst antar meter från tältet) Och ha bra vandrings kläder och skor som håller en månad.

Detta är nånting som verkar populärt här borta. Snubben jag läser om möter väldigt ofta äldre par som vandrar, som nyligen gått i pension etc. Jag tror egentligen inte man måste vara så fit för det. Man gör det ju i sin egen takt. Om man känner att man orkar gå kanske 10, 15 km er dag, kan man ju göra det. Vissa som är mer hardcore och inte har 1 månad på sej, kanske gör det på 14 dagar och väljer att vandra 30 km per dag. 

Det jag tror är svårast är att samla ihop all utrustning, och förbereda sej mentalt, och lära sej hur man klarar sej i vildmarken. Det brukar ta David 15 minuter att får fart på brasa när vi campar haha. Så måste man lära sej hur man tänder en eld utan tändstickor, utifall man tappar tändstickorna eller dom blir blöta etc. Men det är helt klart "do-able" när jag läser denna killens blogg. Han är en globetrotter, men verkar inte sådär erfaren att vandra. Jag tror verkligen vi skulle kunna göra detta!

Jag skulle ALDRIG vilja göra det själv... är alldeles för rädd för mörkret för det. Inte bara björnar men Aliens, seriemördare och bara paniken att vara i vildmarken själv haha, men med David hade jag kunnat göra det (Min stora starka orädde make hahaha)

Nae, detta ska göras varesej det händer inom det närmsta åren eller när jag är gammel.

Läs Kevins blogg här: 

http://kevinstravelblog.com/john-muir-trail-day-1-yosemite-valley-to-clouds-rest-junction

Det är praktiskt tagen den vägen vi roadtrippade med mammis, vi åkte Route 395 from Yosemite till Death Valley, som går nästan parallellt med leden.

Pic borrowed from Westcoastflyingadventures.com

Ni kanske har märkt...

Jag har lovat mej själv att blogga igen...som vanligt :) Och jag hade massa utkast sparade som jag inte publicerad i December för jag hade så mycket att göra, så dom kommer lite sporadiskt nu i efterhand.

Några andra grejer som jag planerat göra är se mer av USA i år och ta tillvara på tiden här. 

Funderar på en resa till Hawaii i April, Seattle i Maj, och sedan om vi stannar här över sommarn, ta oss till Maine och Vermont på östkusten och spendera lite tid där. Fast egentligen säger dom att bästa tiden att åka dit är hösten, typ September, det är ju känt för sitt "Fall foliage". Alla röda och gula träd. Folk vallfärdar dit för att se hösten. 

Isåfall, om vi åker dit i September har vi kanske lite tid att ta en roadtrip i Juli upp till Portland och se oss runt i Orgeon lite. 

Så mycket att SEEEE!!

Måste passa på nu när man bor här, att se så mkt man kan. Seattle kan man åka till över en helg, och Portland behöver David bara ta 1 eller 2 semesterdagar till. Likaså Hawaii. Östkusten kanske en vecka. 

Seattle

Kauai

Oregon

Vermont

Överkast

Efter CC konferansenpassade jag på att åka ner och hälsa på "HonDenDärSomAldrigKommerOchHälsarPåMejOchInteEnsSettHurJagBor".
Från hotellet till flygplatsen, sedan från flygplatsen buss till Centralstation i Downtown, jag var tidig så hängde i Mexikanska kvarteren medans jag väntade. Tog tåget ner vilket gick snabbt och bekvämt. Eller tja, snabbt och snabbt. 3 timmar, lika lång tid som GBG-Sthlm, men en sträcka som bara tar 2h med bil. Jänkarna ligger något efter i tåg teknologin.

Hela familjen hämtade upp mej i Downtown San Diego sedan köpte vi Mexikansk mat till mej. David kan inte äta Mexikanskt längre så jag har crave-at detta länge nu.

Sedan stannade jag där från Söndagen till Onsdag kväll. Det var skoj att se hur dom bor nu, mkt större och mysigare! Barnen har växt, uppenbarligen och lika söta (och vilda) som alltid. Baby Ray säger fortfarande "trash this" om han inte gillar något eller om någon säger till honom. T.ex om jag säger till honom att nu måste vi gå, säger han "trash Johanna". Haha, tack för den. Han som de flesta små liven dessa dagar är besatt av Rosas mobil, Lilyrose lika lugn som alltid.

Dagarna passerad fort, men mysigt hade vi! Lite shopping, lite park häng, lite promenad. Kaffejakt på morgonen och breaking bad tittande och minnes prat på kvällen. Mkt Takeout blev det, för Rosi... ja, ROSI orkar inte laga mat längre haha.

Veckans roligaste var ju när Rosi skulle säga att det är alltid överkast när jag är här. Överkast?
Här säger man ju "overcast" när det är molnigt, så det blev direkt översättning, flera gånger! Haha garvade ihjäl mej varje gång det där jävla överkastet blev nämnt. "Det är ju lite "överkast" idag". Hahaha.

Central Station Los Angeles.

På Tåget.

Los Ancheles

Håret? Fråga mej inte.

Happy Family

Mindre hatt, kanske?

Gaaaahhh...obsessed by cellphone!

No girl night complete without face mask!

Messy take out 

Konferans i LALA land

Jag har aldrig fattat varför Los Angeles ibland kallas föl Lala land. Kanske för att det är flummigt?

Hur som helst. Varje år i November bjuder Cultural Care Au Pair oss LCCr på en weekend nånstans i USA för en konferans. Föregående år har vi vart i Chicago, och Washinton DC, detta året blev det tråkigt och bara L.A.
L.A är egentlgien roligt, men inte roligt för en konferans, det är ju roligare att se ställen man aldrig vart på! Plus att utan bil är L.A tråkigt. Man ka inte ta sej nånstans, och vi var fast på airport hotellet.

Men ändå, det är alltid roligt att flyga flygplan, plus att jag gjorde en avstickare till Rosi i San Diego.

Detta året kan man hoppas att det blir nånstans i mitten igen, eller söder. New Orleans skulle inte vara fel att se!

Flög ner på Fredagen och träffade de andra 3 svenska LCCerna och åt lunch, sedan volontärade vi för Kids First och packade torrvaror till utsatta barn nånstans...tror det var Afrika nånstans. Det var skoj! Av nån anledning kan jag tycka att upprepande jobb kan vara lugnande. Jag saknar t.ex ibland att jobba på maxi och scanna vara efter vara.

Efter det åkte jag och Emma, LCC i Iowa till Manhattan Beach och tittade på solnedgången. Hon blev helt besatt för det var så längesen hon såg havet. Skumt vilka grejer man tar för givet. Jag bor 5 min gångväg till stranden och är nästan aldrig där. Emma bor i mitten av landet, i Iowas prärier och ser aldrig havet. Gaah, skulle få panik att inte bo vid havet, eller iallafall nära ett hav, och känna havslukten. Fiskmås soul in i döden.

Lördagen var det konferans heeeeela dagen, tills på kvällen då 400 LCCs från hela landet klämde sej in i 20 bussar och bussades för en festlig kväll på Queen Mary båten i Long Beach.
Det var en trevlig kväll med alldeles för mycket vin, dans och photobooth.
Vi hade "det festliga bordet". Vi var trots allt 3 svenskar vid det. Vi gjorde slut på vinflaskorna som var tilldelade till vårat bord, men Janita, också svensk LCC, lyckades byta till oss ytterligare en flaska från ett bord som inte gillade rödvin.
Det blev för mycket för en stackars tjeckisk LCC som sedan spydde i bussen. Pinsamt. Våra chefer var ju där och allt. Sedan fick alla kliva över spyan, eftersom hon satt längst fram. Jessica kletande tandkräm under näsan för att komma undan spy lukten.
Ett par år sedan kanske det hade vart jag, men som tur var vet jag mina gränser nu. Bakis, no thanks.

Californiens konstiga landskap.

L.As blockiga gator.

Hollywood skylten i fjärran.

Downtown (Saris bodde i byggnaderna längst ner till höger hörne)

Inne i båten.

Dans på Gång.

long Beach. 

Svenska ligan.

Svenska ligan igen. 

Båten.

Jessica och tandkrämen.

långsamt

Extrem långsam uppdatering i bloggen. ETT inlägg i Mars liksom. Vart tog tiden vägen?!
Har haft så himla mycket på hjärnan och varit massa upptagen, vilket är bra! Sedan är det massa som hänt också! Jag får ta en hel dag till att blogga haha!
Meanwhile...här kommer 2 foton från PUERTO RICO från i Julas.