Bye Bye Miss G.

Från Januari 2015

"Im moving to New York!" Utbrast du med en sådan glädje i rösten. Själv kom jag dit med tungt hjärta och gråten i halsen. Tårarna brände bakom ögonlocken.
Hur ska jag kunna leva utan dej min fina älskade korvas. 6 veckor gammal var du bara när jag för första gången träffade dej. Då tittade du på mej med dina stora bruna hypnotiserande ögon. Jag föll direkt. Sedan dess har jag älskat dej mer och mer! Du är världens finaste goaste charmigaste lilla tös, och du har ett otroligt varmt och generöst hjärta. Jag vet att du kommer växa upp och förbli samma underbara flicka.
Det har varit både lärorikt, och en fantastik upplevelse att se dej växa upp, du har gett mej många goa skratt.
Tack för denna tid vi haft tillsammans, jag hoppas du haft det roligt under våra dagar ihop, och att du alltid kommer minnas mej som "Funny nanny Johanna".

En era är över. Hoppas vi ses snart igen, min korvas, min Greta.
Allra Första Inlägget

Johanna och Greta, Oktober 2011-Januari 2015.

Glömt inte att ändra till HD kvalitet -----^

Första bilden, en av de första dagarna.

Frukost

Så söt när hon får sin stirrblick.

Yoooo.

Sötnosen

Rutchkana med fantastisk utsikt.

Korvas läser "hejdå brev"

Gosan fick en magnet av oss två som minne.

Koja

Mys och koja bygge med min Gretis innan hon flyttar till New York! Världens bästa unge, seriöst!!

Överkast

Efter CC konferansenpassade jag på att åka ner och hälsa på "HonDenDärSomAldrigKommerOchHälsarPåMejOchInteEnsSettHurJagBor".
Från hotellet till flygplatsen, sedan från flygplatsen buss till Centralstation i Downtown, jag var tidig så hängde i Mexikanska kvarteren medans jag väntade. Tog tåget ner vilket gick snabbt och bekvämt. Eller tja, snabbt och snabbt. 3 timmar, lika lång tid som GBG-Sthlm, men en sträcka som bara tar 2h med bil. Jänkarna ligger något efter i tåg teknologin.

Hela familjen hämtade upp mej i Downtown San Diego sedan köpte vi Mexikansk mat till mej. David kan inte äta Mexikanskt längre så jag har crave-at detta länge nu.

Sedan stannade jag där från Söndagen till Onsdag kväll. Det var skoj att se hur dom bor nu, mkt större och mysigare! Barnen har växt, uppenbarligen och lika söta (och vilda) som alltid. Baby Ray säger fortfarande "trash this" om han inte gillar något eller om någon säger till honom. T.ex om jag säger till honom att nu måste vi gå, säger han "trash Johanna". Haha, tack för den. Han som de flesta små liven dessa dagar är besatt av Rosas mobil, Lilyrose lika lugn som alltid.

Dagarna passerad fort, men mysigt hade vi! Lite shopping, lite park häng, lite promenad. Kaffejakt på morgonen och breaking bad tittande och minnes prat på kvällen. Mkt Takeout blev det, för Rosi... ja, ROSI orkar inte laga mat längre haha.

Veckans roligaste var ju när Rosi skulle säga att det är alltid överkast när jag är här. Överkast?
Här säger man ju "overcast" när det är molnigt, så det blev direkt översättning, flera gånger! Haha garvade ihjäl mej varje gång det där jävla överkastet blev nämnt. "Det är ju lite "överkast" idag". Hahaha.

Central Station Los Angeles.

På Tåget.

Los Ancheles

Håret? Fråga mej inte.

Happy Family

Mindre hatt, kanske?

Gaaaahhh...obsessed by cellphone!

No girl night complete without face mask!

Messy take out 

Sjukfia

Igår tog jag hand om Gretis hela dagen. Hon var sjuk i Bronchitis och fick vara hemma från dagis.
Det var längesen jag tog hand om henne en heldag! Hon är definitivt ett litet energiknippe these days :)
När jag kom hade trollet på dej en prickig pyamas och en glad partyhatt. Hon såg för rolig ut. När vi gick till lekplatsen skulle hon envisas om att ha solglasögonen på. Hon såg ut som en liten clown hela dagen haha.

Bästa vart när jag väckte henne från sin vila (Vilket tog 15 minuter, jag fick inte liv i henne) Och det första hon gör är att peta näsan och säger "I got boogers".

Men, jag måste få skyta igen, seriöst, ungen hostade hela dagen och var på bättringsvägen, men still sjuk. Inte ett endaste gnäll på 7 timmar. Vad är detta för unge undrar jag!? Och hon gick själv till lektplatsen 20 minuter utan klagomål. När vi gick hemåt hade hon lite ont i fötterna och ville bli bärd, (Upptäckte sedan hemma att hon hade ett skavsår på lilltåa av skorna) men jag fick låta henne gå själv emellanåt för hon var så tung. Och även då var det inget gnäll eller gråt. Hon tog snällt min hand och gick tills jag tog upp henne igen. Seriously!?

Bara för att jag blivit "blessed" med en sådan ängel som Gretis kommer väl jag få djävulen själv haha.

Alltså, älskar hennes goa runda äppelkinder. 

Korvas

Alltså, jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag saknar min korvas! Det gör ont!
När jag sa hejdå till min älskling i Juni så visste inte jag, eller dom att hon skulle få börja pre-school i augusti...vilket menas bye bye ME!!
Jag har tänkt så mycket på henne under sommaren och längtat... har ju tagit hand om henne sedan hon var 6 veckor....SEX VECKOR! Hon är som mitt barn!! Och det känns som dom har tagit mitt barn från mej!

Förra Lördagen när jag hade mitt 30 års kalas på denna sidan klotet så kom hon och familjen, och alltså, jag höll på att dö! Hon såg först David som hon alltid är så blyg för, men sedan såg hon mej, och hela ansiktet LÖS upp som en sol, det goa leended jag saknat! Sedan sträckte hon armarna åt mej och kramade mej hårt så hårt. Sedan ville hon inte släppa taget, hon bara kramade mej och låg mot min axel hur länge som hellst, hon sa inte ett pip. Bara gosade i min famn, tills mamman fick plocka av henne. Snacka om klump i halsen! Jag var så rörd!

Och i Lördags när jag och David sitter på ett cafe, helt plötsligt ser jag en välbekant liten tösabit lulla omkring med mamman surrandes runt henne, men...det är ju min korvas!!! Det blev ett kärt återseende igen och vi fikade ihop en kort stund tills det var dags för dom att gå.

Jag önskar verkligen Gretis var min dotter. Hon är så enkel, så glad, så lydig, tacksam, söt, go, givmild. Under 2 år jag har tagit hand om henne har hon aldrig fått något "tantrum", enda gångerna hon gråtit är om hon blivit rädd, som när jag nös haha, och när en pojke i lekparken skrek henne i ansiktet för ingen orsak alls. (Jävla unge btw) och när hon ska bada, hon har en extrem fobi för vatten som kan vara ganska underhållande.
Det är dom gånger hon gråtit. Jag har blivit bortskämd...

 Saknar dej korvas!!