Cable car museum

I Söndags träffade jag mina goa Au Pairer igen för månadens möte. Vi gick till Cable Car museumet som hade gratis inträde. Efter det tog vi en fika på ett cafe utanför. Nästa alla i gruppen dök upp! Jag älskar verkligen detta jobbet! 

Tyskland, Österrike, Tyskland, Colombia, Tyskland, Danmark
Tyskland, Mexico, Colombia och Brasilien.

Fettisdagsmöte

Förra veckan hade jag mitt Februari möte. Eftersom det är Fettisdagen månaden åt vi efterätt på ett cafe. Denna gången var det inte många som kunde komma för de flesta jobbade, men några kom iaf. Så fick jag säga hejdå till goa Elisa från Italien som bytte familj till en i Boston. 

Bye Bye Miss G.

Från Januari 2015

"Im moving to New York!" Utbrast du med en sådan glädje i rösten. Själv kom jag dit med tungt hjärta och gråten i halsen. Tårarna brände bakom ögonlocken.
Hur ska jag kunna leva utan dej min fina älskade korvas. 6 veckor gammal var du bara när jag för första gången träffade dej. Då tittade du på mej med dina stora bruna hypnotiserande ögon. Jag föll direkt. Sedan dess har jag älskat dej mer och mer! Du är världens finaste goaste charmigaste lilla tös, och du har ett otroligt varmt och generöst hjärta. Jag vet att du kommer växa upp och förbli samma underbara flicka.
Det har varit både lärorikt, och en fantastik upplevelse att se dej växa upp, du har gett mej många goa skratt.
Tack för denna tid vi haft tillsammans, jag hoppas du haft det roligt under våra dagar ihop, och att du alltid kommer minnas mej som "Funny nanny Johanna".

En era är över. Hoppas vi ses snart igen, min korvas, min Greta.
Allra Första Inlägget

Johanna och Greta, Oktober 2011-Januari 2015.

Glömt inte att ändra till HD kvalitet -----^

Första bilden, en av de första dagarna.

Frukost

Så söt när hon får sin stirrblick.

Yoooo.

Sötnosen

Rutchkana med fantastisk utsikt.

Korvas läser "hejdå brev"

Gosan fick en magnet av oss två som minne.

The Nutcracker.

På vårat Au Pair möte i December var hela SF gruppen och tittade på The Nutcracker Balletten.
Jag såg den för 2 år sedan med min grupp då, och det är en fin kväll. Kul att gå på Operahuset och klä upp sej lite. Det är så himla fint därinne. Au Pairerna uppskattar det också.
The Nutcracker är tydligen en SF tradition! Väldigt välgjord!

Koja

Mys och koja bygge med min Gretis innan hon flyttar till New York! Världens bästa unge, seriöst!!

Konferans i LALA land

Jag har aldrig fattat varför Los Angeles ibland kallas föl Lala land. Kanske för att det är flummigt?

Hur som helst. Varje år i November bjuder Cultural Care Au Pair oss LCCr på en weekend nånstans i USA för en konferans. Föregående år har vi vart i Chicago, och Washinton DC, detta året blev det tråkigt och bara L.A.
L.A är egentlgien roligt, men inte roligt för en konferans, det är ju roligare att se ställen man aldrig vart på! Plus att utan bil är L.A tråkigt. Man ka inte ta sej nånstans, och vi var fast på airport hotellet.

Men ändå, det är alltid roligt att flyga flygplan, plus att jag gjorde en avstickare till Rosi i San Diego.

Detta året kan man hoppas att det blir nånstans i mitten igen, eller söder. New Orleans skulle inte vara fel att se!

Flög ner på Fredagen och träffade de andra 3 svenska LCCerna och åt lunch, sedan volontärade vi för Kids First och packade torrvaror till utsatta barn nånstans...tror det var Afrika nånstans. Det var skoj! Av nån anledning kan jag tycka att upprepande jobb kan vara lugnande. Jag saknar t.ex ibland att jobba på maxi och scanna vara efter vara.

Efter det åkte jag och Emma, LCC i Iowa till Manhattan Beach och tittade på solnedgången. Hon blev helt besatt för det var så längesen hon såg havet. Skumt vilka grejer man tar för givet. Jag bor 5 min gångväg till stranden och är nästan aldrig där. Emma bor i mitten av landet, i Iowas prärier och ser aldrig havet. Gaah, skulle få panik att inte bo vid havet, eller iallafall nära ett hav, och känna havslukten. Fiskmås soul in i döden.

Lördagen var det konferans heeeeela dagen, tills på kvällen då 400 LCCs från hela landet klämde sej in i 20 bussar och bussades för en festlig kväll på Queen Mary båten i Long Beach.
Det var en trevlig kväll med alldeles för mycket vin, dans och photobooth.
Vi hade "det festliga bordet". Vi var trots allt 3 svenskar vid det. Vi gjorde slut på vinflaskorna som var tilldelade till vårat bord, men Janita, också svensk LCC, lyckades byta till oss ytterligare en flaska från ett bord som inte gillade rödvin.
Det blev för mycket för en stackars tjeckisk LCC som sedan spydde i bussen. Pinsamt. Våra chefer var ju där och allt. Sedan fick alla kliva över spyan, eftersom hon satt längst fram. Jessica kletande tandkräm under näsan för att komma undan spy lukten.
Ett par år sedan kanske det hade vart jag, men som tur var vet jag mina gränser nu. Bakis, no thanks.

Californiens konstiga landskap.

L.As blockiga gator.

Hollywood skylten i fjärran.

Downtown (Saris bodde i byggnaderna längst ner till höger hörne)

Inne i båten.

Dans på Gång.

long Beach. 

Svenska ligan.

Svenska ligan igen. 

Båten.

Jessica och tandkrämen.

Min tjej

Åh vad man var kär i Macaulay Culkin och önskade att man var hon tjejen i min tjej filmen. Både att hon fick spela ihop med Culkin, och att hon var så söt. Sedan växte Culkin upp och blev missbrukare och...ful. Hon som spelade tjejen i min tjej hörde man inget av. Vad hände med henne egentligen?

Men detta inlägget handlar om MIN tjej. My girl G. 

Gretisen ska flytta till New York.

Finns inga ord för hur mycket jag kommer sakna detta fantastiska tös. Jag höll henne i min famn när hon bara var 6 veckor gammal, hon är som min egen!

Pappan har fått jobb i N.Y och de har alltid drömt om att få bo där, och eftersom de vill att Gretis ska börja 1a klass i Sverige, så var detta bra timing att flytta till N.Y nu, för att sedan flytta ännu längre öster, till Sverige.

Nuförtiden träffar jag ju inte Gretis varje Onsdag som jag brukade unde hennes första 2 år. Nu är det bara när de behöver mej. Sist var några dagar innan Halloween och hon var exalterad att klä ut sej till Spidergirl. 

Denna dagen hämtade jag upp henne från dagis, lekte i parken tills det blev mörkt, sedan hem och myste. Solen går ner här vid 16.50 om dagarna, så senare än sverige, men ändå såpass att man känner att det är vinter.

Antar att det menas...

...att jag kommer till Sverige i sommar???
Bokat mitt första bröllop i Sverige!! Wuhuuuu!!
Gunnebo slott, den 23 Augusti! Gahh!
Spännande att få fota på ett slott! Det finns ju inte härborta!!
Åhh... detta ska bli mitt år!! (Säger jag inte så varje år?) Men detta året... SKA det :)

Cupcakes

Regnit och eländigt idag. Grått och rått. Men, ska inte klaga, det är ju katastrof torrt i Cali så vi behöver detta! 

Hade Au Pair möte på ett Cupcake cafe där man kan dekorera sina egna cupcakes. Vi hade Valentines tema. Jag älskar min lilla Au Pair grupp! Dom är så goa och snälla allesammans, och även fastän dom inte alla umgås på fritiden, de har ju sina egna gäng, så gör de alltid en effort att prata och vara sociala på mötena. 

Hade en Au Pair, Lupita, som lämnade oss nu i veckan. Henne kommer jag sakna, hon var verkligen en gullig tjej. En annan kom till mötet idag och sa ett snabbt hejdå, hon åker på Tisdag. 

Även fastän jag bara ser dom 1 gång i månaden känner jag att man lär känna dom under året som går, vissa av dom tänker man inte så mkt på när de åker hem, men vissa känner man mer för än andra. T.ex Lupita. 

Jag gör alltid en stor effort när det är någon ny som kommer. Jag ger dom ett välkomstpaket med ett brev från mej, lite kartor och kuponger och broschyrer. Telefon lista med alla Au Pairer i SF, ansökan om bibiotekskort mm. Jag har t.om en google map karta som visar var alla i gruppen bor!

Jag vet ju själv hur det var när jag kom hit och INGEN brydde sej. Jag var helt själv. En ung liten 21 åring. Från att ha kommit från Au Pair skolan i New York där man hittat många vänner och folk runt en hela tiden, till att landa helt själv på en flygplats på andra sidan jorden och hälsa på sin värdfamilj som man ska bo med i ett år. Det är inget för mesar minsann. Jag är så otroligt stolt att jag vågade, och gjorde detta. Jag hade ju ingen hjälp och kände ju inte en kotte där. Var tyst som en mus och vågade knappt prata för jag tyckte min engelska var dålig.

De första veckorna var som en bergochdalbana, Å ena sidan, blev jag kär i Californien direkt och kände mej hemma i naturen och omgivningarna, men jag grät och kollade på korten av familj och vänner jag hade med mej hela tiden. Det var så ovanligt att vara själv! Jag kände mej ofantligt ensam och liten. Jag, som många vet, var alltid med någon kompis i sverige, och var sällan sjäv.

Min LCC (som skulle hört av sej 48 timmar efter ankomst) hörde inte av sej, jag visste inte vart andra au pairer bodde. Tillslut fick jag tag på henne efter 1 vecka, då jag gråtandes sa att jag kände mej ensam och behövde träffa andra au pairer.

Så första veckan Au Pairerna kommer hit tar jag väl hand om dom, och hör av mej ofta och ser till att Au Pairerna i våran grupp hör av sej och träffar dom.

Från vänstra hörnet.

Sabina från Mexico, Arianna från Italien, Maria från Tyskland, Marcella från Brasilien, Eva från Tyskland, Julia från Österrike, Nikki från Tyskland, Monica från Mexico. 

Sabina från Mexico är en go tjej också. Hon har de roligaste skämten och skrattar alltid! Italienskan Arianna är bara en månad gammal, och hon tycker hennes engelska är sååå dålig, hon är så himla söt! Tänk er en riktigt fet typisk italiensk dialekt. 

Niki, Monica och jag. Jag älskar Monica, hon är så himla go! Hon har varit här ett år och precis förlängt 9 månader till! Hon är min veteran i gruppen nu :)