Bye Bye Miss G.

Från Januari 2015

"Im moving to New York!" Utbrast du med en sådan glädje i rösten. Själv kom jag dit med tungt hjärta och gråten i halsen. Tårarna brände bakom ögonlocken.
Hur ska jag kunna leva utan dej min fina älskade korvas. 6 veckor gammal var du bara när jag för första gången träffade dej. Då tittade du på mej med dina stora bruna hypnotiserande ögon. Jag föll direkt. Sedan dess har jag älskat dej mer och mer! Du är världens finaste goaste charmigaste lilla tös, och du har ett otroligt varmt och generöst hjärta. Jag vet att du kommer växa upp och förbli samma underbara flicka.
Det har varit både lärorikt, och en fantastik upplevelse att se dej växa upp, du har gett mej många goa skratt.
Tack för denna tid vi haft tillsammans, jag hoppas du haft det roligt under våra dagar ihop, och att du alltid kommer minnas mej som "Funny nanny Johanna".

En era är över. Hoppas vi ses snart igen, min korvas, min Greta.
Allra Första Inlägget

Johanna och Greta, Oktober 2011-Januari 2015.

Glömt inte att ändra till HD kvalitet -----^

Första bilden, en av de första dagarna.

Frukost

Så söt när hon får sin stirrblick.

Yoooo.

Sötnosen

Rutchkana med fantastisk utsikt.

Korvas läser "hejdå brev"

Gosan fick en magnet av oss två som minne.

Galen dag.

Torsdag  5 Dec

Idag har vart en galen dag! Jobbat på 3 olika jobb!

Först jobbade jag på The Heritage, mitt receptionist jobb från kl 8-12. Det var helt galet mycket att göra idag och fick inte en enda lugn stund. 

Efter det var det först hem, laga lunch och sedan bege sej till Golden Gate Parken for en 1 års fotografering. Det gick bra, men föraldrarna, speciellt pappan ar väldigt stressad och de typ...gnäller på varandra medans jag fotograferar haha, plus att de ar väldigt radda for smuts, vilket inte ar sådar jättebra om man ar i en park och vill fotografera bland löven...

Hur som hellst, direkt efter det, köra hem och vad händer da, om inte bilen halvt dör! Den typ, hoppade framåt och jag fick lite smått panik eftersom kl 17 skulle jag hamta upp Gretisen på dagis, på andra sidan stan. 

Jag lyckades ta mej hem, David tog över bilen (som det nu rök ifran) och körde till mekanikern, och jag sprang till bussen, eftersom David inte kunde skjutsa mej med bilen nu.

Såklart hade jag ingen växel pa mej, som man behöver till bussen, sa jag växlade till mej lite småpengar och sprang vidare. Såklart kom buss fan, som den ALLTID gör, nar jag e typ 50 meter därifrån, (Varför!?) jag spurtade som en tok och kom på bussen i sista sekund med blodsmak i mun.

Väl på bussen ringer David och sägar att mekanikern säger att det kan vara illa. Tydligen vart bilen överhettad och kan ha skadat motorn. Vilket verkligen suger. En ny bil ar ingenting vi direkt har råd med just nu...

Kliver av bussen och kommer till dagiset exakt 17.01. Möts av den goaste solstrålen. 

Resten av kvällen har jag myst med den bästa ungen i världen. Hon gör mej lycklig denna lilla flicka.

Denna veckan har det varit så kallt att det vart frost på morran. Greta såg riktigt svensk ut i sina vinterkläder: ) T.om vantar ju! 

Korvas

Alltså, jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag saknar min korvas! Det gör ont!
När jag sa hejdå till min älskling i Juni så visste inte jag, eller dom att hon skulle få börja pre-school i augusti...vilket menas bye bye ME!!
Jag har tänkt så mycket på henne under sommaren och längtat... har ju tagit hand om henne sedan hon var 6 veckor....SEX VECKOR! Hon är som mitt barn!! Och det känns som dom har tagit mitt barn från mej!

Förra Lördagen när jag hade mitt 30 års kalas på denna sidan klotet så kom hon och familjen, och alltså, jag höll på att dö! Hon såg först David som hon alltid är så blyg för, men sedan såg hon mej, och hela ansiktet LÖS upp som en sol, det goa leended jag saknat! Sedan sträckte hon armarna åt mej och kramade mej hårt så hårt. Sedan ville hon inte släppa taget, hon bara kramade mej och låg mot min axel hur länge som hellst, hon sa inte ett pip. Bara gosade i min famn, tills mamman fick plocka av henne. Snacka om klump i halsen! Jag var så rörd!

Och i Lördags när jag och David sitter på ett cafe, helt plötsligt ser jag en välbekant liten tösabit lulla omkring med mamman surrandes runt henne, men...det är ju min korvas!!! Det blev ett kärt återseende igen och vi fikade ihop en kort stund tills det var dags för dom att gå.

Jag önskar verkligen Gretis var min dotter. Hon är så enkel, så glad, så lydig, tacksam, söt, go, givmild. Under 2 år jag har tagit hand om henne har hon aldrig fått något "tantrum", enda gångerna hon gråtit är om hon blivit rädd, som när jag nös haha, och när en pojke i lekparken skrek henne i ansiktet för ingen orsak alls. (Jävla unge btw) och när hon ska bada, hon har en extrem fobi för vatten som kan vara ganska underhållande.
Det är dom gånger hon gråtit. Jag har blivit bortskämd...

 Saknar dej korvas!!

Men sööööööööt

Det lyser av min frånvaro här på bloggen. Har haft så mycket innan jul och sen var bortrest och sen haft min Saris här och sen har saris haft mej i L.A och det är först nu jag har tid!
Iallafall... tittade runt på lite bloggar som jag följer och såg denna extremt vackra ungen på länken här nedan Hon är så otroligt vacker ju!!! Galet!!  Speciellt sista bilden. Gaah!

http://reveriemine.com/a-new-year-flourish/

Fotografen är så äckligt duktig också. Lustigt nog heter hennes företag Work of heart Photography. Typsikt. Men hennes stil älskar jag. Om jag kan bli hälften så duktig som hon är blir jag nöjd :)

Gott nytt år förresten. 2013 är här. Detta ska bli mitt år!!!!

Min Fina Greta är en riktigt sötnos hon med. Pojkarna får se upp för den blicken :-) 

GG-Glada Greta

Denna ongen är bannemej alltid så charmigt glad! Och hon kan nästan gå!!