Exotiska kulturer- Min grej.

För några dagar sedan hittade jag en gammal kompis till mej på facebook. Från barndomen.
Jag blev jätteglad, eftersom vi var väldigt bra kompisar.

Sedan tänkte jag efter, ända sedan jag var liten, har mina bästa vänner varit "exotiska". Utländska. Det var Inez och Hayat från Libanon som jag älskade att vara med. Deras farmor gjorde alltid gott liba bröd och nöp mej alltid i kinderna. Jag fashinerades av deras kultur, medans andra ungar tragiskt skrek "svartskallar" efter dom.

Sedan kom Susanna från Slovakien in i bilden. Vi blev genast goda vänner, och även hennes kultur fashinerades jag av. Sedan var det då Amanda som jag nu hittat på Facen. Född i Serige med en Kinesisk fader. Och sedan Rosemarie, från Filippinerna. Hennes kultur drogs jag genast in i. Älskade maten, reste till landet. Älskade den fillipinska dkulturen och folket. Ett tag var jag även inne på att studera språket. Ja, det gick ju som det gick.
Saris, som varit en stor del av hela mitt liv, från england. Älskade deras mat, hennes kläder, leksaker...

Och nu e jag gift med en fransman. Och älskar den kulturen, folket, maten... ALLT!

Jag har alltid, ända sedan jag var liten, dragits till exotiska kulturer. Upp till gymnasiet, så var mina bästa vänner utländksa. Jag minns knappt att jag umgicks med svenskar. Nu när jag tänker efter, var ju det alltid dom som var elaka mot mej. Som mobbade mej. Frös ut mej, och var allmänt taskiga. Kanske är därför. I mina ögon var de elaka.

Det är säkert därför jag aldrig lyckade skaffa en svensk pojkvän heller. De intresserar mej inte. Och antar att jag inte intresserade dom heller. Jag är ju egentligen väldigt osvensk. Visst, de kanske är vackra, välvårdade och klär sej snyggt, men jag har alltid haft ett minne att de varit elaka och fruktansvärt taskiga mot mej. Jag dras hekt enkelt till andra kulturer. Det är därför jag dragit mej bort ifrån Sverige. Jag passade liksom inte in.

Det var först härborta som killar började få upp ögonen för mej ;-) Då växte självförtroendet. Jag hade visst något i mej ändå.

Nu däremot. När jag har min exotiske man. Så kanske vi skulle passa bättre in i Sverige än vad jag gjorde förut. Jag känner mej mer svensk än nånsin. Jag har accepterat den svenska kulturen, och att jag är svensk. Men jag kan fortfarande aldrig se mej med en svensk man. Nej, det ska vara mörka ögon, ett främmande språk, för mej, är det spänning!

Det är intressant det där...