Lamm och Get

Det var en ganska gloomy Söndag då vi tog oss till San Anselmo och Andrea och Ales hem. Pat och Annika var med också. Vi hade lite fika sen tog vi oss ut till landet och lilla byn Olema och gick på en hike. Det var en hike som hette "Earthquake trail" och då går man längs San Andreas Fault (där de tektoniska plattorna från Nord Amerika och Stillahavsplattan möts, och skaver mot varandra, och därav skapar alla jordbävnings vi har) De rör sej 0.6 cm per år. 

De visade även ett staket som flyttats ca 2.5 meter efter jordbävningen 1906. Ett gigantiskt hopp!

Det är otroligt vackert därute. Gröna kullar där kossor vandrar harmoniskt och fritt. Om ni inte har kört igenom landsbygden i Norra Californien måste ni göra det! 

Efter det åkte vi till Marin Sun Farms och åt burgare! David tog en Lamm och jag get. Så delade vi såklart Har aldrig ätit get innan med det var riktigt gott. Vi köpte även lite bacon och köttfärs med oss hem. Efter det åkte vi hem till Andrea igen och tog ytterligare en fika, och sen ett glas vin. En jättemysig söndag.

Här kan ni läsa mer om San Andreas "förkastningen" som det tydligen heter på Svenska:

http://sv.wikipedia.org/wiki/San_Andreasf%C3%B6rkastningen

Ett annat staket. Kan ni tänka er hur mkt market förflyttats på bara en jordbävning!

En platta rör sej uppåt medan den andra rör sej nedåt.

Pinnarna visar vart plattorna möts.

Staketet som delats (Översta delen vid trädet Amerika plattan, och nedre staketet till vänster är Stilla havs plattan. Skumt!)

Landsbygden.

Mysigt att sitta på höbalar!

"Are you here for dessert again?"

Förra Helgen har bjudit på massa godheter och nya restauranger igen, som vanligt.

Fredagkvällen åt vi på snigel indiska, en indisk restaurang som, även fastän man är själv där, tar en helt evighet innan man får maten. Men oftast är maten god och färsk, så vi tänkte vi ger den en till chans.
Bad choice. Snubben som serverade oss var skummare än en skumtomte. Han gav oss menyn, gick till kassan och kom tillbaka, jag skämtar inte, 10 sekunder senare. Vi bara tittade på varandra, sen på honom, och sa att vi inte var redo än.

"What, you are not ready to order after 10 seconds?"
Bild från dreamstime.com

Inte mindre än 1 minut senare kom han tillbaka. Denna gången sa han inget, bara stog där och tittade nervöst på oss. David tappade typ hakan och blängde på honom men jag fnittrade och sa "Im sorrry, we are just not ready yet". Tonårs pojken tittade lamt på mej med sina stora ögon och halvöppen mun. Och stog kvar. David sa lite barskare "We are not ready to order".
Då reagerade pojken och vaknade upp från sin koma och lomade iväg. Hur skumt som hellst. Som han var drogad.
Sedan gick vi på bio och såg "Insurgent".

Lördagen kom och bjöd på mer kulinariska äventyr. Efter jag vart på ett möte hos en familj och Au Pair som ska skiljas åt, cyklade vi runt i SF. Vi hade lite picnic i Golden Gate Park och tittade på några clowner som spelade Volleyboll, sen cyklade vi till Hayes Valley och ett cafe där. David ritade (Han har fått massa inspiration igen! Yay) Och jag läste min bok.

Efter det cyklade vi hem, tog bilen tillbaka till samma område och provade en ny fransk restaurang, Chez Maman, där två 40 åriga pantertanter stötte på David.
Det är första gången på jävligt länge som avundsjukan stack i mej. Lämna min make ifred tantjävlar tänkte jag. (Utan att tänka på att om 8 år är jag själv 40, eek)
Grejen var, att dom hade bara plats vid baren, och då sitter man ju brevid varandra. Brevid mej satt ett annat par, och David blev granne med pantertanterna.
Direkt när han satte sej och dom såg hans Franska munkis och frågade om han var fransk. Sedan slutade dom inte prata med honom! Jag såg allt att de flirtade med honom. Dom blev som små fjortisar.
Därför hatar jag att äta vi baren, jag har ingen lust att småprata med människor, jag är där för att äta middag med min man! Och när han var vänd åt deras håll, kunde jag ju uppenbarligen inte höra vad dom prata om, ska jag sitta där själv och rulla tummarna? Det var då själve fan. Styr kosan bitches.

Som tur var så drog dom innan vi fick våran mat.

Efter det, gick vi runt hörnet för dessert (Ja, allt vi gör är äter haha) till Svenska restaurangen Pläj där vi hade våran Semla häromveckan. Tror ni inte värdinnan kände igen mej!
"Oh hello! So good to see you again". 
"Oh...eh, you recognize me?"
"Yeah, from Semla week right? But, I recognize many people".

Vi satte oss i baren och beställde en himmelsk rabarber och jordgubbspaj, och David beställde Swedish Pancake. Då kommer en annan servitris fram och frågar. "Am I crazy to think that you guys came here for Semla week, like, every day"
Jag bara garvade... vi är typ kända där som "Det Semla frossande paret" Och faktiskt, vi var där 2 gånger, inte varje dag!! Vad tror hon egentligen! Hallå Överdriv.

Så, där var helgens kulinariska upplevelser.

KÄFTEN!

I lördags fick jag med David på en hike i Golden Gate Park. Jag har fått dille på att hikea (ännu en sådan far sådan dotter trait som överaskat på senare dar)

Tyvärr föredrar David att cykla. Han gillar inte att det tar sån tid att komma till platser när man promenerar, utan föredrar att cykla eftersom det går fortare och är roligare. Antar att han inte har patience till att vandra haha. 

Hur som hellst, försöker vi göra varannan helg. Ena helgen cykla, andra helgen vandra. 

Nu i Lördags var vi i GG Park och gick en lite led. GG Parken är så vacker. Så otroligt mkt olika växter och plantor. Ett tag kändes det som vi var i Costa Rica, pga av all tropisk växtlighet runtom. Sedan kom vi till en skuggig och mysig redwood grove. Älskar mångfalden i natur som parken har att erbjuda! Man upptäcker även alltid nya ställen man inte sett innan. 

Innan det hade vi brunch på ett ställe i Pacific Heights. "Elite Cafe" där de serverade "Southern style brunch". Så sjukt gott!! Vi har börjat äta brunch ute en gång i veckan. Provar nya ställlen varje helg. I know, kanske inte det mest ekonomiska, men igen en sådan grej jag vill ta tillvara på. Plus att det är den bästa måltiden på dagen! 

Efter det förflyttade vi oss till ett annat cafe där vi läste och ritade lite, sedan åt vi vietnamesiskt till middag. Vi höll på att få spel på restaurangen, det var ett gäng på 7, dom såg ut som att dom var i min ålder, men dom betedde sej fasen som 15!! 

Dom skrek och gapade, tjejerna seriöst skrek AAAAAAA och de var helt sinnessjukt högljudda, ni som varit här vet hur löjligt högljudda Amerikaner är, men detta var det högljuddaste jag vart med om. Dom betedde sej som om dom befann sej på en överfull sportsbar eller något, där ljudnivån förväntas vara hög, men hallå, detta är en restaurang. Folk försöker äta i lugn och ro och han en normal konversation. Vi satt på andra sidan restaurangen och kunde inte höra vad vi sa! 

Kan inte förstå egoismen och respektlösheten hos dessa folk som tror att DOM är det enda som existerar. Och hur extremt ointelligenta dom är. Jag kände hur jag kokade!

Tillslut var det en annan kille som reste sej upp och skrev "BEE QUIET, seriously!!!!".

Snubben vart min hjälte. Andra gäster tackade honom på vägen ut. Han lyckades få tyst på dom och dom satt där och pratade skamset med varandra efter det. De var nog lite fulla för deras bord var överfullt av ölflaskor. Efter det kom fler och fler in och restaurangen var full, men ändå var de lägre ljudnivå än när dom pratade, för annat NORMALT folk pratar i normal ljudnivå!!

David kluddar på bordet på brunchen

Costa Rica?!

Nya Vyer

En vanligt söndag i Februari. Då hade vi en fantastik dag! Vi började med brunch på ett ställe i Cavallo Point, det var jättemysigt inomhus, sedan förflyttade vi oss till deras veranda och satt i gungstolarna och läste i nån timme (Hej Pensionärer haha) Men det var verkligen jätteskönt och avslappnande och sitta där och halvsova och låta solen steka en i ansiktet och framkalla rynkor. Men hey, Vitamin D är bra.

Efter slappat ett par timmar var det dags att dra upp tempot. Jag drog till med hiking igen, till Davids förtjusning. Till våran förskräckelse råkade jag ta just den hiken som gick till toppen av det högsta berget just där (Hur faan ska jag kunna veta detta, kartan visade inte hur brant den var!) Men det visade sej att när vi kom upp på toppen var det värt det. En fantastiskt (makaber hihi) utsikt med helt nya vyer av bron och San Francisco vi aldrig sett förut. T.om David var lamslagen av utsikten och nöjd. Totalt värt det.
Visst, jag erkänner att kanske borde tagit riktiga gym kläder på oss istället för jeans och "fin tröja" så jag slapp svettas ihjäl. Men nästa gång ska jag vara mer beredd på att hiken kan vara tuffare än man tror. Alltid Redo.