Idag får det bli en sång som jag har ett starkt minne till.
Varje gång jag hör denna sången kommer jag tillbaka till det tillfället, den resan, den tiden.
Wonderwall med Oasis påminner mej om när jag och mina
Charlies Angels- Saris och Rosi båtluffade i Grekland 2004.
Det var sista sommaren vi var tillsammans. Sista resan vi nånsin gjorde tillsammans vi tre. Efter det förändrades allt. Inte bara det, det förändrades fort! Saris flyttade till huvudstan, Jag åkte hit som Au Pair, och Rosi gjorde sitt som jag itne ens har nån koll på.
(Hon har fart och flängt runt världen som en dåre haha).
Vi tre var alltid, alltid tillsammans förr. Jag saknar det. Jag saknar oss. Och ärligt talat kommer det aldrig mer bli oss tre. För inte bara att Jag åkte hit som Au Pair. Jag liksom gifte mej och flyttade hit. Rosi gjorde exakt samma och har gått steget vidare, och blivit mamma.
Det var en rolig tid iallafall. Alltid tillsammans på helgerna. Jobbade tillsammans. Reste tillsamans.
Så, ialalfall, Stället var Ios. Åh fina gulliga
vilda Ios.
Vi bodde i ett rum uppför en backe. Vi hade några Amerikanare som grannar.
En kväll, när solen gick ner och lös så härligt på våran veranda. Lukten av de dära starka blommorna. Tonerna från denna låten kom från våra grannar som satt på deras veranda och spelade denna låten på gitarr.
Åh, det är ett härligt minne, Så perfekt. Det var en super rolig resa...
Saknar mina Charlies Angels!
Ios och de berömda tre Kyrkorna.
Det syns in här, men mellan dessa söta gulliga hus vimlar Bargator och klubbar!