Det var ingen Discobuss

I Lördags natt hade vi en läskig upplevelse.
Vi låg och sov så sött. Jag tungt som vanligt. I min sömn hörde jag en lastbil, eller buss eller liknande. Jag hörde massa människor utanför som förde väsen. I min nattmössa inbillade jag mej att det var en disco buss utanför som släppte av fulla människor. Käften tänkte jag i sömnen.
Vi bor nära 2 gator fulla med barer och pubar så det är inte ovanligt att det förs väsen på helgerna.
Sedan hör jag en sirener komma närmre och närmre, och det är i det ögonblicket jag tvingar mej själv att vakna för jag kände igen ljudet, det var inget buss, det var en brandbil!

David vaknade samtidigt och utbrast "WTF is that!" och tittade ut genom fönstret. 2 brandbilar och massa brandmän utanför. Vi ser att dom går in i våran byggnad, och sedan hör vi dom i trappuppgången. Vi känner hur det luktar jätte bränt, inte eld, men typ som något på spisen, eller ugnen.

Jag trött som en gnu blir skiträdd, får panik och börjar gråta lite lätt. "Och my good, oh my god oh my god" var allt jag kunde säga. Tankarna for vilt. Det brinner i byggnaden! Vi kommer förlora allting! Jag måste hämta mina hårddiskar. Men jag bara står där.
David (tar lugnt) på sej kläder och öppnar och lyssnar på vad dom säger därnere (vi bor på översta våningen om ni inte vet) Dom pratade med en av våra grannar.
Vi hör hur en brandman klampar uppåt, mot taket för att öppna dörren dit och lufta ur byggnade, och David går och möter honom i trappuppgången. Jag kikar ut genom dörren.

"Hello" säger David till brandmannen med sin franska dialekt (så det blir ett gulligt "Ello") Brandmannen mumlar något ohörbart tillbaka, David kommer tillbaka och fattar ingenting, men vi förstår båda att det inte brinner då, utan nån har ringt och larmat dom för att det lukta bränt. Det verkar som tanten 2 våningar under hade glömt stänga av ugnen eller plattan eller något, så det kunde hänt något!

Vi fortsatte titta ut genom fönstret och efter en stund far dom sin kos.
Jag tyckte det var dåligt att brandmannen inte förklarade för David vad som hänt. Uppenbarligen vart vi oroliga. Men han verkade sur att vakna mitt i natten för inget. Men det hade ju kunna hänt något! tur att nån larmade!

Jag blev så rädd, för att för nån månad sen skrev en bekant på Facebook att hela hennes byggnad med 10 lägenheter totalt brunnit ner. Allt förstört, allt borta.
Som tur var hade hon försäkring, som betalar hotell i upp till 1 år, men som ni vet, härborta om man blir "displaced" får man inte mkt hjälp. Många som inte hade försäkring sover på vänners soffor och kommer få betala sjuka summor för boendekostnader.
Tänk alla minnen, foton, kläder... usch.

Vi har inte ens nån hem försäkring. Men kommer skaffa det nu. Det räcker med att en idiot inte stänger av plattan eller "screws up" så kan vi förlora allt!
Och om det skulle brunnit, skulle vi fått flytta, och eftersom när man flyttar in på ett ställe här, låser man in hyran. Vi har ganska "låg" hyra jämfört med andra ställen i SF. Om vi skulle fått flytta nu hade vi fått betala ca 10.000 kr mer i hyra, så mkt har hyrorna gått upp för en 2a, i SF sedan 07 då vi flyttade hit.
Det är därför vi inte kan flytta, det är för dyrt helt enkelt. Vi är fast här.

Hur som hellst. Jag snyftade lite i Davids armar, sen somnade jag som en stock igen. David stackarn, kunde inte sova på 2 h!

Det är komiskt hur man reagerar i vissa situationer. Oftast när David är upprörd är jag lugn, och när jag är upprörd och panikslagen då är David lugn. Men det är väl så det funkar. Yin and Yang. Det funkar ju inte om man är upprörda och panikslagna samtidigt. Någon måste ju vara rationell!

Nathalie 25

I början av April (I know, nu kommer det dyka upp en hel del dinosaurie inlägg...) firade vi Nathalie på en mysig restaurang i The Mission! Jag hade en jättegod Risotto medans de andra åt pizza!
En intressant konversation dök upp som jag inte ska gå in på alltför mkt, men bruden med rosa hår (feminist och allt det där, what else haha) började prata om efternamn och att hon hatade sitt efternamn, men hon tänker minsann inte ta sin pojkväns namn när hon gifter sej, för det ska vara jämnlikt!!
"Why should i take HIS last name?? I am my own person. And why shouldnt he take my name?!"
Alltså, orka bry sej. Det värsta var att de andra höll med och typ "you go girl", be strong! You are totally right!"
Jag har aldrig träffat mänskan innan så jag orkade mej faktikst inte starta värsta diskussionen (För det hade det definitivt blivit, hon var en sådan feminist) och det var innan Carol kom. Carol är lite mer traditionsenlig som jag.

Alltså, stackars hennes kille säger jag bara. Hon sa att de kan bråka jättemycket om detta. För vad? Hon hatar ju sitt efternamn, vad är problemet?! Så länge hans efternamn inte är något asfult eller pinsamt som Tutte eller bajs. Kom igen... Jag klarar faktikst inte av sådana människor. Dom gör ett problem av något som inte ens är ett problem och ger dålig stämning och dålig energi.

Iallafall, själv har jag fortfarande mitt eget efternamn men inte för jämnlika och feministiska skäl utan för praktiska. Men jag har planerat att byta när vi gifter oss nästa gång. Jag tycker det är en fin tradition och har funkat bra för mänskligheten hittils, och jag känner mej absolut inte förtryckt eller mindervärdig pga detta. Det får mej att känna mej bra liksom.

Football

Här i Staterna så bryr ju sej ingen om Fotboll... alltså soccer. Utan här är det Baseball eller American Football som gäller. 

Båda sporterna får mej att somna. I Baseball händer typ ingetning, de står mest stilla hela tiden, i typ 4-5 timmar, ser allmänt trötta och sega ut. Och i Am. Football ser det ut som dom ska mörda varandra. Men alltså på riktigt. Ishockey är typ, Moder Teresa snällt jämfört med Football. Hur brutalt som hellst. 

Så ser det så jäkla fult ut med när de springer omkrkring och virrar runt. Alldeles för tajta trikåer, och de är inte ens vältränade eller fitta så man ser hur det korvar sej liksom. Varken Baseball eller Football behöver man vara så värst sportig i. Som sagt de rör ju inte sådär jättemycket på sej, som i t.ex handboll, fotboll eller basket. Inget fel med at dom är ofitta, men alltså inte sådär jättesmickrande kanske i överdrivet tajta trikåer. Man ser liksom...allt.

Sedan springer de mest runt och brottar ner varandra. De "hutt hutt":ar, springer som galningar i typ, 3 sekunder. Brottar ner varandra. Sen är det någon sexig reklam. Sen börjas det om igen. Jag fattar vekrligen ingenting av det. 

Idag vart det Superbowl. Finalen i Football. Det var Baltimore i final med San Francisco 49:ers. som laget heter. Som ni ser på bilden här neda förlorade SF. Ingen dans på gatorna här inte. Folk har blivit fulla för ingeting. Bakis imorgon för nada.

Egentligen skulle vi hem till Pat och Annika och tittat på det men Davids deadline för sin bok blev fördröjd. Så nu har han suttit här hela helgen och ritat den stackarn igen. Hoppas ALLA som läser detta köper en kopia av boken och supportar hans art. Han har vekrligen jobbat så himla hårt med den. Min prins.

Lucia

Idag är det Lucia I sverige, men här har vi precis blivit färdiga med alla uppträdanden. Det var ett roligt år i år, för Jonas, som sjunger O Helga natt helt fantastikt vackert var med i år igen efter ett uppehåll på 2 år, och även Carol var modig att sjunga på Svenska fastän hon inte pratar Svenska!!

Glad Lucia!