Bye Bye Miss G.

Från Januari 2015

"Im moving to New York!" Utbrast du med en sådan glädje i rösten. Själv kom jag dit med tungt hjärta och gråten i halsen. Tårarna brände bakom ögonlocken.
Hur ska jag kunna leva utan dej min fina älskade korvas. 6 veckor gammal var du bara när jag för första gången träffade dej. Då tittade du på mej med dina stora bruna hypnotiserande ögon. Jag föll direkt. Sedan dess har jag älskat dej mer och mer! Du är världens finaste goaste charmigaste lilla tös, och du har ett otroligt varmt och generöst hjärta. Jag vet att du kommer växa upp och förbli samma underbara flicka.
Det har varit både lärorikt, och en fantastik upplevelse att se dej växa upp, du har gett mej många goa skratt.
Tack för denna tid vi haft tillsammans, jag hoppas du haft det roligt under våra dagar ihop, och att du alltid kommer minnas mej som "Funny nanny Johanna".

En era är över. Hoppas vi ses snart igen, min korvas, min Greta.
Allra Första Inlägget

Johanna och Greta, Oktober 2011-Januari 2015.

Glömt inte att ändra till HD kvalitet -----^

Första bilden, en av de första dagarna.

Frukost

Så söt när hon får sin stirrblick.

Yoooo.

Sötnosen

Rutchkana med fantastisk utsikt.

Korvas läser "hejdå brev"

Gosan fick en magnet av oss två som minne.

Koja

Mys och koja bygge med min Gretis innan hon flyttar till New York! Världens bästa unge, seriöst!!

Överkast

Efter CC konferansenpassade jag på att åka ner och hälsa på "HonDenDärSomAldrigKommerOchHälsarPåMejOchInteEnsSettHurJagBor".
Från hotellet till flygplatsen, sedan från flygplatsen buss till Centralstation i Downtown, jag var tidig så hängde i Mexikanska kvarteren medans jag väntade. Tog tåget ner vilket gick snabbt och bekvämt. Eller tja, snabbt och snabbt. 3 timmar, lika lång tid som GBG-Sthlm, men en sträcka som bara tar 2h med bil. Jänkarna ligger något efter i tåg teknologin.

Hela familjen hämtade upp mej i Downtown San Diego sedan köpte vi Mexikansk mat till mej. David kan inte äta Mexikanskt längre så jag har crave-at detta länge nu.

Sedan stannade jag där från Söndagen till Onsdag kväll. Det var skoj att se hur dom bor nu, mkt större och mysigare! Barnen har växt, uppenbarligen och lika söta (och vilda) som alltid. Baby Ray säger fortfarande "trash this" om han inte gillar något eller om någon säger till honom. T.ex om jag säger till honom att nu måste vi gå, säger han "trash Johanna". Haha, tack för den. Han som de flesta små liven dessa dagar är besatt av Rosas mobil, Lilyrose lika lugn som alltid.

Dagarna passerad fort, men mysigt hade vi! Lite shopping, lite park häng, lite promenad. Kaffejakt på morgonen och breaking bad tittande och minnes prat på kvällen. Mkt Takeout blev det, för Rosi... ja, ROSI orkar inte laga mat längre haha.

Veckans roligaste var ju när Rosi skulle säga att det är alltid överkast när jag är här. Överkast?
Här säger man ju "overcast" när det är molnigt, så det blev direkt översättning, flera gånger! Haha garvade ihjäl mej varje gång det där jävla överkastet blev nämnt. "Det är ju lite "överkast" idag". Hahaha.

Central Station Los Angeles.

På Tåget.

Los Ancheles

Håret? Fråga mej inte.

Happy Family

Mindre hatt, kanske?

Gaaaahhh...obsessed by cellphone!

No girl night complete without face mask!

Messy take out 

GG-Glada Greta

Denna ongen är bannemej alltid så charmigt glad! Och hon kan nästan gå!!

Gos

Veckans Gretis bild. Sötunge!!

Lucia

Förra helgen var det dags igen, SWEAs julmarknad i San Francisco och Lucia uppträdandet.
Det var lika mysigt, och lika jobbigt som alltid. Pinsammaste var nar sjärngossarna sjöng "Staffan" och vi i kören skulle sjunga "stalle dräng stalledräng" Och jag mitt i min inlevelse och högt och ljudligt som bara den sjöng med Stjärngossarna istället. Inte alls pinsamt. Speciellt när endast 5 blyga småpojkar som redan sjunger så lågt, man kunde definitivt höra mej. Bra där. Sedan fick jag ju såklart en skratt attack också.

Jaja, det var bara ett av de 4 uppträdandena som blev så misslyckat för min del.

En överaskning var att när dagen var slut kom mina gamla värdbarn Stephanie och Alex "bakom scen" och sa hej. Steph såg jag senast för 2 jular sen, men Alex, han har jag inte sett på FEM år... han var 3 huven längre än mej, och var sej totalt olik från den korta lilla spinkiga 11 åring han var jag sist såg honom...Han är 16 år nu och har tagit körkort... Gah!!

Stephanie är 18 och dejtar en kille. Hon ska till College nästa år och letar på östkusten. Vart har åren tagit vägen?? Ni anar inte hur konstigt det var att se dom...mina små barn...

Iallafall, de var sej lika till sättet, de är båda bra kompisar med varandra och skämtar och babblade på som bara den. De är så fina som människor och inte alls så "typiskt amerikanska" tonåringar som man ser på filmer och TV. Bra det för jag hatar sådana tonåringar :-)

Tiden gar för fort!!!