Toa

Blir alltid så full i skratt på toaletter nu för tiden för jag tänker på mamma. 

När mamma var här hade hon extrema problem med Amerikanska to:or, tillslut slutade hon t.om gå. "Äsh jag kan hålla mej" Lät det tillslut. 

Det hela började på Flygplanet dit. Då var det inget fel med låset, utan hon visste inte hur man öppnade toa dörren. Hon stog och tryckte och hade sej och fick panik inne på toan, tillslut ramlade bollen ner, och så lyckades hon inse att man drar dörren inåt för att öppna den. 

Hon är inte van att flyga flygplan. Uppenbarligen.

När hon väl var här, så vart hon alltid så nervös på offentliga toaletter, eftersom för att låsa dörren, trycker man in denna lilla knappen. Ibland känns det lite osäkert, funkade det verkligen med knappen? Är dörren låst? 

Så provar man att öppna handtaget för att se om det är låst, men då öppnar sej dörren. 

Så mamsen trodde inte det var låst. 

Det är så det funkar här.

Men mamsen vägrade acceptera detta.

"Code to import my old blog: 4664573207"

Handtag med knapp.

Det finns andra slags to:or också. Sådana med en liten knapp man vrider. 

Dessa hade hon också enorma problem med och blev "fast" inne på toan. 

Jag minns att jag stog utanför dörren på en restaurang en gång, och bara tittade på när jag hörde hur hon desperat försökte låsa upp dörren. Jävlar vilket liv det var. "Va fan pysslar du med" fråga jag när hon kom ut. 

Handtag med vridknapp.

Jag har bott här så länge nu, så jag har inga problem med dörrarna, och jag kan ärligt talat inte minnas att jag nånsin haft problem. Jag är övertygad att det är mamma som är korkad.

Hihi.

"Are you here for dessert again?"

Förra Helgen har bjudit på massa godheter och nya restauranger igen, som vanligt.

Fredagkvällen åt vi på snigel indiska, en indisk restaurang som, även fastän man är själv där, tar en helt evighet innan man får maten. Men oftast är maten god och färsk, så vi tänkte vi ger den en till chans.
Bad choice. Snubben som serverade oss var skummare än en skumtomte. Han gav oss menyn, gick till kassan och kom tillbaka, jag skämtar inte, 10 sekunder senare. Vi bara tittade på varandra, sen på honom, och sa att vi inte var redo än.

"What, you are not ready to order after 10 seconds?"
Bild från dreamstime.com

Inte mindre än 1 minut senare kom han tillbaka. Denna gången sa han inget, bara stog där och tittade nervöst på oss. David tappade typ hakan och blängde på honom men jag fnittrade och sa "Im sorrry, we are just not ready yet". Tonårs pojken tittade lamt på mej med sina stora ögon och halvöppen mun. Och stog kvar. David sa lite barskare "We are not ready to order".
Då reagerade pojken och vaknade upp från sin koma och lomade iväg. Hur skumt som hellst. Som han var drogad.
Sedan gick vi på bio och såg "Insurgent".

Lördagen kom och bjöd på mer kulinariska äventyr. Efter jag vart på ett möte hos en familj och Au Pair som ska skiljas åt, cyklade vi runt i SF. Vi hade lite picnic i Golden Gate Park och tittade på några clowner som spelade Volleyboll, sen cyklade vi till Hayes Valley och ett cafe där. David ritade (Han har fått massa inspiration igen! Yay) Och jag läste min bok.

Efter det cyklade vi hem, tog bilen tillbaka till samma område och provade en ny fransk restaurang, Chez Maman, där två 40 åriga pantertanter stötte på David.
Det är första gången på jävligt länge som avundsjukan stack i mej. Lämna min make ifred tantjävlar tänkte jag. (Utan att tänka på att om 8 år är jag själv 40, eek)
Grejen var, att dom hade bara plats vid baren, och då sitter man ju brevid varandra. Brevid mej satt ett annat par, och David blev granne med pantertanterna.
Direkt när han satte sej och dom såg hans Franska munkis och frågade om han var fransk. Sedan slutade dom inte prata med honom! Jag såg allt att de flirtade med honom. Dom blev som små fjortisar.
Därför hatar jag att äta vi baren, jag har ingen lust att småprata med människor, jag är där för att äta middag med min man! Och när han var vänd åt deras håll, kunde jag ju uppenbarligen inte höra vad dom prata om, ska jag sitta där själv och rulla tummarna? Det var då själve fan. Styr kosan bitches.

Som tur var så drog dom innan vi fick våran mat.

Efter det, gick vi runt hörnet för dessert (Ja, allt vi gör är äter haha) till Svenska restaurangen Pläj där vi hade våran Semla häromveckan. Tror ni inte värdinnan kände igen mej!
"Oh hello! So good to see you again". 
"Oh...eh, you recognize me?"
"Yeah, from Semla week right? But, I recognize many people".

Vi satte oss i baren och beställde en himmelsk rabarber och jordgubbspaj, och David beställde Swedish Pancake. Då kommer en annan servitris fram och frågar. "Am I crazy to think that you guys came here for Semla week, like, every day"
Jag bara garvade... vi är typ kända där som "Det Semla frossande paret" Och faktiskt, vi var där 2 gånger, inte varje dag!! Vad tror hon egentligen! Hallå Överdriv.

Så, där var helgens kulinariska upplevelser.

Mr. Grumpy

En kväll ville jag att min make skulle göra ett test jag tyckte var roligt. Det var i en veva när det var många sådana här test som folk delade på Facebook. 

Jag fick staten Oregon och sa glatt till David att göra testet. 

Men nej, det ville han minsann inte. Han tyckte inte det var roligt alls och gnällde som en jävel. "Who cares about this shit" och ojojoj sicket gnäll. 

Tillslut lyckades jag tvinga honom att göra det iallafall, men han gjorde det halvhjärtat. 

När favoriten av fina naturfotografier skulle väljas grymtade han till med ett svar utan att ha ens tittat noga på bilderna, och när man skulle välja vilken bäbis som vad sötast höll han på att smälla av. (Fortfarande oklart till varför man skulle välja sötaste bäbisen och vad det har att göra med stater, men hey, det var inte jag som kompilerat testet)

När resultatet kom fick vi oss ett garv: "negative person" "pessimist". Score. Testet lyckades tydligen även fastän han gjorde det halvhjärtat. Kanske just pga att han inte ville göra det. Vem vet, alla som inte vill göra testet kanske får West Virginia.

Det roliga är att han brukar ofta säga att han inte är en pessimist, utan en realist, precis som det står i beskrivningen också. 

Disclaimer: David är inte alltid pessimistisk, eller, ursäkta, realistisk :) Men han är däremot fransman och dom brukar ha som kännetecken att vara väldigt ärliga och kanske därför ses som pessimistiska och lite grumpy, tillskillnad från te.x Amerikanare som är extremt över trevliga men oftast falska... men vi kompletterar varandra bra, jag som är optimist, drömmare och naiv :)

Love you Mr. Grumpy!

Skärmdumpen

Hittade denna skärmdumpen på skrivbordet på datan. Vafalls tänkte jag. Jag minns att jag sparade den av någon anledning för att jag skulle blogga om den, men när jag såg den nu förstog jag inte varför, så jag var tvungen att läsa igenom den igen. 

Jag behövde inte läsa långt förrän jag kom på vad det var som jag tyckte var så roligt. När jag såg denna bilden, trodde jag nämligen det var ett recept på svamp kola. Och inte en svampskola. 

nu är jag kom på varför jag sparat ner den i första taget fnittrar jag för mej själv igen. Så dumt.

Hur som hellst vet jag inte varför jag var inne på denna sidan överhuvudtaget. Jag jag väl på svamp humör igen. Åhh... att gå i skogen och leta svamp... (för att sedan stressa över spindlar och kryp och komma hem utan svamp ändå för att kantarelljävlarna är så svåra att hitta och jag vet inte vilka andra svampar man kan äta och camilla är för rädd att jag ska plocka en giftig svamp och vill inte ha det på sitt samvete haha) Men ändå...goa tider!

Tandborste, någon?

Craigslist (typ blocket) cracks me up. Här är en idiot som försöker ge bort sin tandborste.
Vissa grejer ÄR okej att slänga lilla vän.

Sidetracked

Finns ingen som kan bli så bortkommen och sidetracked som mej.
Som nu. Det började med att jag kollade på mina Washington DC kort och skulle ladda upp dom på Facebook, så gick jag in och kollade på Flickr där jag laddat upp dom också för att se om jag kunde bara länka på en bra sätt.
Väl inne på Flickr började jag göra en fotobok med Washington DC bilderna med den skulle kosta 119 dollar pga alla bilder jag har, men så kom jag tänka på att "Har inte jag en gammal deal på en fotobok som dammar i mitt Groupon konto".

In på Groupon, men väl där så börjar jag titta på deals istället, resturanger...mums, det ser gott ut. Vacations, hmmm, kanske ska ta den där Bed and Breakfast weekenden som vi tänkt länge. Surfar runt där ett tag och kollar löst på datum och recensioner. Hittar en deal på en kulinarisk resa till Italien som vi inte har råd med, men wow, vilket stad! Abbruzzio, den måste jag kolla upp.

In på Pinterest och söker på Abbruzzio. Hittar Abbruzzio och pinnar den till min rese board på Pinterest för att jag ej ska glömma bort namnet den dagen vi åker på en kulinarisk resa till Italien. Helt plötsligt har jag massa fönster öppna och börjar fundera på vad jag egentligen skulle göra i första taget.
Jag spårar mej tillbaka till Flickr och inser, just det! Fotoboken!

Går in på Groupon IGEN och letar upp den gamla dammiga dealen som gick ur för något år sedan. Sedan blir jag så trött på mej själv att jag bestämmer att blogga, för det måste jag ju göra mitt i allt, så nu har jag bloggat om mitt velande. Tataa!

Detta är mina dagar i ett nötskal, alltid. Jag blir distraherad av exakt allt. Det är därför jag inte är en "fullbokad internationell bröllopsfotograf" eller "ägaren av det svenska cafeet "kaffe och bulle" i San Francisco" och det är därför jag inte heller har skrivit färdigt någon av mina barnböcker.

Men nångång så...ska bara göra min fotobok först.

Bom Bom Bom Ruff

Jag blir så full i skratt när jag hör den låten. Från Lady och Lufsen. Alltid när jag ser Bulldog hundar tänker jag på den och fnissar för mej själv.
När vi var i Sverige nu sista visade jag den för Charlieboy i hopp om att han skulle gilla den. Han skällde mest.

Haha jag älskar bakrundssångarna. Den lilla taxen som sticker upp huvet.

Charlieponken som skäller åt alla ljud. 

Katten

Detta är en reklam som gått många år här. Cracks me up every time. Katten ser så lam ut haha, han bara sitter där och ser jätteuttåkad ut och undrar va fasen människorna håller på med som sätter på han låtsas tassar och filmar hahaha. Så är låten så ful också.

Row

Rensar foton på datan igen...nåväl, dom få jag har kvar efter min extärna hårddisk åkte i golvet och alla bilder är borta sedan julen 2010. Förutom om man är rik. Då minsann får man lov att få sina minnen tillbaka. Men inte om man inte har pengar. Man ska väl inte behöva spendera en hel jävla fitt förmögenhet för att få tillbaka sina minnen?!?!? HELVETES JÄVLA FAN!!!

Jag är lite arg, men detta sms:et från min 50 åriga Filippinn-Hawaiianska kollega på The Heritage fick mej att le. Jag gjorde en lista till henne med vanliga svenska ord. Hon älskar mat och äter jämt och ständigt så jag slängde in lite mat ord, och sedan de sedvanliga svärorden, det är ju dom som är roligast.

Målen

Min lilla söta mammis. Hon säger MÅLEN RÅÅSCH till Moulin Rouge.
Det tyckte jag var asroligt.
Hey, Inte alla kan uttalart.

Min mammis och ja

A super nie guy!

This is the response I got for my ad for family/wedding and children photography. I'll definetaly give him a call tonight. Not.