blä

Jag har spenderat hela denna vackra soliga dagen framför datafanskapet och försökt bestämma mej om vilket objektiv jag ska köpa härnäst. Mina ögon är helt suddiga och jag är ännu mer förvirrad än vad jag var innan.

Jag ska investera i ett objektiv, och en ny kamera. Och jag är helt lost.
Trodde jag visste vad jag ville ha, men så läser man reviews och se bild jämförelser och blir bara helt omotiverad.

Tillåga på allt har jag frågat både Julie och Kate som jag assisterar för, och de säger två helt olika saker.
Kate tycker bestämt att jag ska investera i en Canon Mark II som kostar runt 20.000!!! (som hon har) Medans Julie istället tycker att jag ska köpa en använd Canon 40d för runt 3000 (Som förövrigt hon använder) och börja fota med den tills jag kan ha råd med en Mark II. Då kan jag även lägga pengarna på ett till obektiv.

MEGA SUCK

Och ni som känner mej, ja ni vet vilken sjuklig beslutsångest jag har.
Önskar bara någon kunde bestämma åt mej. Ta mina pengar och komma hem med en.
Eller kanske en god fee kan trolla fram en åt mej... Tomten?

Skämt åsido. JAG VET att det är inte utrustningen som gör fotografen... men det är inte lätt att vara mej ska jag säga.

Dessutom måste jag ha ett nytt snabbt objektiv... snabbt som i att Bländartalet ska ligga runt 1.8-2.8... och de flesta är svindyra. Jag måste ha detta till svaga ljustillfällen som receptionen, festen och inuti kyrkan. Annars blir de suddiga.
Det är inte rättvist att folk som inte ens är intresserade av fotografi, eller kan ta fina foton har råd att köpa allt de senaste kamera tillbehören.

Jag vill bara gå och lägga mej och vakna upp och ha all utrusning jag behöver i min väska. Snälla?

The intruder

Haft en pärs med spindel fanskap en kväll som denna. 

Jag var och handlade ingridienser till chili con carne och vad ser jag inte nar jag hanger av mej jackan? ETT FANSKAP!!

Japp, fanskapet= en spindel. En sisodär 0.4 cm i omkrets med ben. Men det spelar ingenroll. En spidel är fortfarande en spindel med 8 ögon och 8 ben. Och där satt den, på min vägg.

Jag visste redan då att det skulle bli jobbigt. 

Jag gnydde lite i min ensamhet först, sedan tog jag mej till sans och tog ner alla hattarna i hallen. Tog ner jackorna. Tog bort väskorna och tog ner tavlan. Sedan tejpade jag för garderob dörren utifall fanskapet skulel ramla och sprina in i garderoben. Och då skulle jag VÄGRAT bo kvar.

Sedan hämtade jag mej en böjbar bok, och ett blött hushålls papper och var redo. Då börjar helvetett röra på sej. 

Den springer omkring där på väggen som om den äger MIN lägenhet. 

En kvart senare har jag äntligen ställt mej på stolen och tryckt boken mot väggen. Jag känner på mej att den inte är död. Jag prickade dåligt. Den lever där bakom boken och det blöta pappret. Och nu vill den hämnas.

Jag släpper boken och hoppar av stolen. Där är den. Den rör sej inte. Är den död? Jag har inte glasögona på mej.

nej...tyckte den rörde på sej....och det gör den. Lite sakta men säkert...men...ITS ALIVE!!

Fan...nu kommer den vilja ha revanch! Paniken slår in. Jag försöker läsa helvettets tankar. Vad planerar den? Den kollar på mej med sina 8 ögon och planerar att hoppa ner på mej. Krypa in i mina öron och lägga ägg.

Jag står i ytterligare 20 mintuer och har stirr match med fanskapet. Men jag hör steg i trappan. DAVID!!

Jag öppnar dörren och gnyr igen. "Spider..its a sprider."

Och då brister det. Jag börjar böla. Men David kommer till min räddning och dödar monstret. Efter 40 minuter...är den död.

I need help.

Varför händer allt oss?

Häromdagen fick jag en uppgift av David. 

Att åka till en mekaniker och be dom byta ut en av hel ljus lamporna som inte funka. "Det kan man göra själv" sa en vän och jag åkte till en bil affär och köpte lampan. Jag bad dom att förklara hur man gick tillväga, eftersom jag inte vet ett skit om bilar. "Det är enkelt" sa dom. Jag gick till min bil och var lite sur över att dom inte kunnat följa med och visa iallafall. 

Efter lite frustration och nära till tårar och hjälp från Steph så hittade vi lamp grejen, och det visade sej att det vart något glapp i den gamla, för nu funkade den igen. Okej tänkte jag och släppte ner huven, och körde iväg.

Så igår, när David och hans kollega tog bilen, mitt på vägen, flög hela jäkla motorhuven upp med en smäll, framrutan sprack på ett ställe, och David och Pat kunde inte se nånting. Det fanns inget ställe att stanna på, och det enda dom kan säga är "WHAT THE FUCK" I omgångar. 

Med motorhuven fortfarande liggandes på rutan, hittar dom varsit hål som de kan böja sej och se vägen. Folk kör förbi och undrar vafasen de pysslar med.

Tillslut hittas en avfart och de kan vända om.

Hemma ligger jag och söver. Någon ringer gång på gång. Jag svär och undrar ve FAN som väcker mej. Det är David.

"Ok..we need to buy a new car..."

Va... jag fattar ingenting.

sedan berättar han. Jag i tårar över allt... tänk om de varit på motorvägen och kört fortare, da kanske huvet farit snabbare mot rutan, och verkligen krossat den... det hade kunnat hända en svår olycka.... pengar...hur fan ska vi kunna köpa en nya bil..nu?? När David ska betala boken han gör... Och allting är mitt fel...föratt JAG är värdelös och inte vet ett skit om bilar. 

Sedan blir jag arg på affären. Om bara DOM hade visat mej!! JÄVLA LATMASKAR.

Iallafall... jävla bil fan. Jag är så trött... på ALLT!! Alltid fan nånting man ska betala. Om det inte är nån ny jävla dyr del sosm behövs till bilen, så är det körkort och böter...eller så händer nånting annat.Så fort vi betalat en grej, händer en annan.

Allt jag vill är att ha pengar över så att vi kan åka hem och hälsa på våra familjer...våra vänner!! Jag vill ju se Sverige under sommaren!! Det var fan 2004 sist jag var hemma en sommar!!! AAAAAAAARGHHHHHHHHHHH

Och ja, jag söker jobb. Jag är kanske kräsen, kräsnare än de flesta. Men jag KAN inte gå tillbaka till Sofia. Jag har FÖR dåligt självförtroende när det gäller fotografi, och varken jag eller David VILL att jag ska jobba på helger.

Im just waiting for a miracle...