Toa

Blir alltid så full i skratt på toaletter nu för tiden för jag tänker på mamma. 

När mamma var här hade hon extrema problem med Amerikanska to:or, tillslut slutade hon t.om gå. "Äsh jag kan hålla mej" Lät det tillslut. 

Det hela började på Flygplanet dit. Då var det inget fel med låset, utan hon visste inte hur man öppnade toa dörren. Hon stog och tryckte och hade sej och fick panik inne på toan, tillslut ramlade bollen ner, och så lyckades hon inse att man drar dörren inåt för att öppna den. 

Hon är inte van att flyga flygplan. Uppenbarligen.

När hon väl var här, så vart hon alltid så nervös på offentliga toaletter, eftersom för att låsa dörren, trycker man in denna lilla knappen. Ibland känns det lite osäkert, funkade det verkligen med knappen? Är dörren låst? 

Så provar man att öppna handtaget för att se om det är låst, men då öppnar sej dörren. 

Så mamsen trodde inte det var låst. 

Det är så det funkar här.

Men mamsen vägrade acceptera detta.

"Code to import my old blog: 4664573207"

Handtag med knapp.

Det finns andra slags to:or också. Sådana med en liten knapp man vrider. 

Dessa hade hon också enorma problem med och blev "fast" inne på toan. 

Jag minns att jag stog utanför dörren på en restaurang en gång, och bara tittade på när jag hörde hur hon desperat försökte låsa upp dörren. Jävlar vilket liv det var. "Va fan pysslar du med" fråga jag när hon kom ut. 

Handtag med vridknapp.

Jag har bott här så länge nu, så jag har inga problem med dörrarna, och jag kan ärligt talat inte minnas att jag nånsin haft problem. Jag är övertygad att det är mamma som är korkad.

Hihi.

Deklara..zzzz...ion

Igår vart vi hos våran accountant och skatte deklarerade. Ja, vi går till en snubbe som hjälper oss för vi fattar ingenting haha.

Om vi båda hade jobbat hos företag hade det inte vart så svårt, men nu har David massa frilans, och jag har mitt eget företag, så vi har massa grejer att "dra av av" etc. 

David sparar alla kvitton från när han köper böcker och tidningar, även Tv spel. Han drar av det vi betalar för Tv, ström t.om biobiljetter, för det får han sin ideer av. Han drar även av resan till Europa varje år för han målar i Europa och får ideer där, vilket är sant ju!

Jag sparar varenda kvitto jag med, för mej är det mer utrustning, postage etc, detta året drar jag även av Sverige resan pga av bröllopet jag hade där. Så vi summerar bara alla kvitton i kategorier, och sedan ger vi det till honom, som fixar resten. Jag sitter på nålar varje år. 

Andra år har vi lyckats få tillbaka, för mitt företag har inte gjort nån vinst, men detta året har jag lyckats göra vinst (om man nu kan kalla det så för det lilla haha) men det betyder ju att vi måste betala... så det kommer inte vara så skoj denna gången. Definitivt ett stort minus att jobba för sej själv.

Det är så sjukt, så himla mycket skatter man måste betala här. 

Dom säger att San Francisco inte är en bra stad att göra business i, för det är så mkt kostnader. Jag måste betala inkomstskatt, sedan massa avgifter att ha min företagarlicens, sen måste jag skatta på mitt inventory, alltså allt jag äger, kameror, datorer, även props! Så varje år måste jag sitta och räkna ihop allt (på ett ungefär, jag har fan ingen koll på exakta siffran) sedan skickar dom en räkning baserat på hur mycket jag äger i mitt företag. Helt sjukt! Sedan är det även Salestax, moms, tror jag det är i sverige?

Och min "vinst" i år, är like mkt som andra tjänar per månad, så det är ju inte mycket! Om man räknar ut vad jag tjänat på timme med denna vinsten, är det kanske 1 krona haha. Ändå ska man betala...

Missförstå mej inte, jag betalar "gärna" skatt om jag vet att det går till bra saker, som skola, infastruktur och hälsa, men det gör det som ni vet inte här. Min skatt går till krig och vapen, och Isra(hell)

Hur som hellst. 

Innan vi deklarerade satte jag på mina gröna fingrar och planterade blommor, tomatplanta och lite kryddor på taket. Städade även våran lilla "balkong" och gjorde det fint. Torterade en spindel som jag misstänker kan ha vart en svart änka. Jag hällde diskmedel över det och sprutade klorin och andra starka medel. 

Efter deklarationen tog vi en impromptu pizza med Jonas på E Tutto Qua och gav honom Baconet vi köpt från farmen i Söndags. Bacon är lite som vårat internskämt nu. Både David och Jonas frossar i bacon, speciellt Jonas. Han har gått ner skitmycket i vikt nu, och ser jättebra ut! Blivit en Partyboy igen nu när han är singel :)

Idag blir det plugg hela dagen igen...den där jävla franskaläxan som jag alltid skuter upp till sista minuten. 

Au Revoir!

Lamm och Get

Det var en ganska gloomy Söndag då vi tog oss till San Anselmo och Andrea och Ales hem. Pat och Annika var med också. Vi hade lite fika sen tog vi oss ut till landet och lilla byn Olema och gick på en hike. Det var en hike som hette "Earthquake trail" och då går man längs San Andreas Fault (där de tektoniska plattorna från Nord Amerika och Stillahavsplattan möts, och skaver mot varandra, och därav skapar alla jordbävnings vi har) De rör sej 0.6 cm per år. 

De visade även ett staket som flyttats ca 2.5 meter efter jordbävningen 1906. Ett gigantiskt hopp!

Det är otroligt vackert därute. Gröna kullar där kossor vandrar harmoniskt och fritt. Om ni inte har kört igenom landsbygden i Norra Californien måste ni göra det! 

Efter det åkte vi till Marin Sun Farms och åt burgare! David tog en Lamm och jag get. Så delade vi såklart Har aldrig ätit get innan med det var riktigt gott. Vi köpte även lite bacon och köttfärs med oss hem. Efter det åkte vi hem till Andrea igen och tog ytterligare en fika, och sen ett glas vin. En jättemysig söndag.

Här kan ni läsa mer om San Andreas "förkastningen" som det tydligen heter på Svenska:

http://sv.wikipedia.org/wiki/San_Andreasf%C3%B6rkastningen

Ett annat staket. Kan ni tänka er hur mkt market förflyttats på bara en jordbävning!

En platta rör sej uppåt medan den andra rör sej nedåt.

Pinnarna visar vart plattorna möts.

Staketet som delats (Översta delen vid trädet Amerika plattan, och nedre staketet till vänster är Stilla havs plattan. Skumt!)

Landsbygden.

Mysigt att sitta på höbalar!

Brunch med makaber utsick

Förra Lördagen firade vi Natalie som fyllde år. Hon bestämde att ha brunch i Cliff House, vi fick det bästa bordet med fantastisk utsikt över Ocean Beach. Maten var god också. Ett bra stäle att ta turister till! Ett till ställe på den oändliga listan!

Sedan gick dom och hikeade men jag kunde inte följa med för jag hade en fotografering på eftermiddagen. 

Fick reda på att dom ska flytta i slutet av Maj till L.A! Nat har kommit in på en skola, men jag trodde inte dom skulle flytta förrns Augusti. Helt plötsligt blev det väldigt brått! 

Inte för att vi umgåtts mkt med dom ändå på senaste... Nat kan aldrig vara med för hon har så mkt plugg, och Blake är borta 90% av året på turneer. Just nu turnera han östkusten och är borta 2 månader! Tills mitten av Maj. Ahh, life as a rockstar.

Här är I The Mightys senaste sång (Blake är trummisen) Det går skitbra för dom!

Torka

Här borta har vi inte bara jordbävningar som naturkatastrof, utan även torka.

Som många av er säkert vet har min stat varit i torka ett par år, men detta året är det värsta hittills. Bilderna är fruktansvärt skrämmande. Min vackra stat. Det gör mej ledsen. Mycket av Californien är ju naturligt öken, men speciellt häruppi norr frodas ju de gröna skogarna tack vare dimman vi har här. Men vi behöver regn, regn som ger oss snö i våra höga berg, som sedan ger oss vatten.
Med torka kommer skogsbränder. Vackra Majestäta Yosemite blir brunare år för år och skogsbränder driver igenom och förstör den vackra parken.

Så nu har Guvenören utlyst "State of Emergency" i Californien. Jag vet inte vad som händer om vattnet tar slut, tänka er att bara i L.A bor 9 miljoner, hela Sveriges befolkning, som ska ha av detta vattnet! Här i SF är vi 700.000, och i hela Bayen är vi 7.5 Miljoner. I Californien är vi nästan 39 Miljoner.
Och vi har inget vatten i reservoirerna!
Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men jag vill ha REGN!

Här kan man läsa om Guvenörens deklaration.
http://gov.ca.gov/news.php?id=18368

Moviestar II

Det var jag och min au Pair Lizy igen. Året var 1998 denna gången. 

Det var en lång dag förra Söndagen men nyfikenheten tog över och jag tog mej dit ändå. 

Denna gången var vi i symfoni hallen. Vi fick se Fassbender igen, och Jeff Bridges, och en skymt av Kate Winslet i mörkret. Lizy vann ett gift card igen den jäveln. Hon för tur med sej!

Denna gången spelade vi in en scen utomhus på SF största gata Van Ness, vilket var spännande. 

De skickade oss till 4 hörn av korsningen, och vi väntade och väntade. 

Jag och Lizy började klaga på allt. Hunger, varför kommer ingen och berättar vad som händer, varför tar allt sån tid. 

Helt plötsligt ser vi hur dom börjar sätta upp kameror på våran sida. Vi tog oss närmre för att se, sedan satte jag mej i gräset. 

Då ser jag hur Regissören Danny Boyle uppenbarar sej igen. Nån ber någon ta kort med honom, precis jämte Lizy. Då ser jag hur han pratar med henne "Wow, you look beautiful, like a businesswoman from 1998". Jag går fram också och Lizy var i extas. 

Sedan sätter dom upp kamera stationen med monitorer som visar alla kameror precis där! Boyle vart så nära att jag kunde nå han om jag sträckte ut armen. Vi såg hur de planerade scenen och hur Boyle ville att kamerorna skulle filma. Det var så spännnande och intressant! (Folk som inte är filmintresserade förstår nog inte denna sensation, men det var asballt!)

Under tiden vände sej Boyle om mot oss och småpratade. Han verkligen ögnade Lizy! Jag fantiserade om att han ville casta henne i sin nästa film. Varför annars skulle han titta på henne så ofta! Han tyckte hon var vacker!

Sedan vart dom redo att stänga ner gatan och filma scenen. Det var viktigt att de fick allt i en tagning, eftersom det kostar säkert skjortan att stänga ner SFs största gata bara i ett par minuter. Sammanlagt vart den nog stängd i 7 minuter, och det måste ha kostat nån miljon säkert. Poliserna hejdade bilarna i korsningarna och gatan blev tom. Tagning!

Boyle vände sej om mot oss och sa "Well, this is it girls, you're up. Good luck!"

Gaah! Vi gjorde scenen, vilket var att gå över gatan och tjoa. 

När alla kommit över skrek dom "cut" och vips så befann vi oss brevid Boyle igen. Han tittade på oss och skakade Lizys hand "Great job girls, Thank you, THANK YOU". Jag vart så nära att får min hand skakad av honom också, men han tittade på mej när han sa Thank you iallafall. Lizy vart i extas igen, och jag med! Han tackade oss personligen! 

Efter scenen fick vi filma en sista scen i lobbyn, det finns en chans att man ser oss i denna scenen för det var inte like mycket folk. Så håll utkik! Mingelscenen 1998. Titta efter en exhalterad Johannis!

Därefter lät Boyle folk ta kort med honom. Tyvärr så hade jag och Lizy nästan hunnit fram när han vart tvungen att gå. Han vände sej om och såg Lizy igen och sa "Oh, Hello again! Thanks for coming out". 

Jag tror att han tyckte det var synd att vi inte lyckades få ett kort med honom... tyckte mej se en besvikelse där, men detta kommer från en som var bombsäker på att Lasseman i Arvingarna flirtade och "önskade" att han kunde krama mej på spelningen....när jag var TOLV år!! Haha

Men, jag tror def. att han gillade Lizy....

Danny Boyle och ett fan. Lizy står brevid kvinnan som tar kort. 

Rustar upp på Van Ness. Boyle står på stegen brevid gula västen.

Jag och Lizy vart nästan framme!

Från en annans instagram.

Vi står precis vid mittenbilen.

Gatan vi gick över.

Feeling blue

Vem skulle inte bli på bättre humör av denna synen. Solen, havet, naturen kan göra under.

Jag älskar dej solen!

Cable car museum

I Söndags träffade jag mina goa Au Pairer igen för månadens möte. Vi gick till Cable Car museumet som hade gratis inträde. Efter det tog vi en fika på ett cafe utanför. Nästa alla i gruppen dök upp! Jag älskar verkligen detta jobbet! 

Tyskland, Österrike, Tyskland, Colombia, Tyskland, Danmark
Tyskland, Mexico, Colombia och Brasilien.

"Are you here for dessert again?"

Förra Helgen har bjudit på massa godheter och nya restauranger igen, som vanligt.

Fredagkvällen åt vi på snigel indiska, en indisk restaurang som, även fastän man är själv där, tar en helt evighet innan man får maten. Men oftast är maten god och färsk, så vi tänkte vi ger den en till chans.
Bad choice. Snubben som serverade oss var skummare än en skumtomte. Han gav oss menyn, gick till kassan och kom tillbaka, jag skämtar inte, 10 sekunder senare. Vi bara tittade på varandra, sen på honom, och sa att vi inte var redo än.

"What, you are not ready to order after 10 seconds?"
Bild från dreamstime.com

Inte mindre än 1 minut senare kom han tillbaka. Denna gången sa han inget, bara stog där och tittade nervöst på oss. David tappade typ hakan och blängde på honom men jag fnittrade och sa "Im sorrry, we are just not ready yet". Tonårs pojken tittade lamt på mej med sina stora ögon och halvöppen mun. Och stog kvar. David sa lite barskare "We are not ready to order".
Då reagerade pojken och vaknade upp från sin koma och lomade iväg. Hur skumt som hellst. Som han var drogad.
Sedan gick vi på bio och såg "Insurgent".

Lördagen kom och bjöd på mer kulinariska äventyr. Efter jag vart på ett möte hos en familj och Au Pair som ska skiljas åt, cyklade vi runt i SF. Vi hade lite picnic i Golden Gate Park och tittade på några clowner som spelade Volleyboll, sen cyklade vi till Hayes Valley och ett cafe där. David ritade (Han har fått massa inspiration igen! Yay) Och jag läste min bok.

Efter det cyklade vi hem, tog bilen tillbaka till samma område och provade en ny fransk restaurang, Chez Maman, där två 40 åriga pantertanter stötte på David.
Det är första gången på jävligt länge som avundsjukan stack i mej. Lämna min make ifred tantjävlar tänkte jag. (Utan att tänka på att om 8 år är jag själv 40, eek)
Grejen var, att dom hade bara plats vid baren, och då sitter man ju brevid varandra. Brevid mej satt ett annat par, och David blev granne med pantertanterna.
Direkt när han satte sej och dom såg hans Franska munkis och frågade om han var fransk. Sedan slutade dom inte prata med honom! Jag såg allt att de flirtade med honom. Dom blev som små fjortisar.
Därför hatar jag att äta vi baren, jag har ingen lust att småprata med människor, jag är där för att äta middag med min man! Och när han var vänd åt deras håll, kunde jag ju uppenbarligen inte höra vad dom prata om, ska jag sitta där själv och rulla tummarna? Det var då själve fan. Styr kosan bitches.

Som tur var så drog dom innan vi fick våran mat.

Efter det, gick vi runt hörnet för dessert (Ja, allt vi gör är äter haha) till Svenska restaurangen Pläj där vi hade våran Semla häromveckan. Tror ni inte värdinnan kände igen mej!
"Oh hello! So good to see you again". 
"Oh...eh, you recognize me?"
"Yeah, from Semla week right? But, I recognize many people".

Vi satte oss i baren och beställde en himmelsk rabarber och jordgubbspaj, och David beställde Swedish Pancake. Då kommer en annan servitris fram och frågar. "Am I crazy to think that you guys came here for Semla week, like, every day"
Jag bara garvade... vi är typ kända där som "Det Semla frossande paret" Och faktiskt, vi var där 2 gånger, inte varje dag!! Vad tror hon egentligen! Hallå Överdriv.

Så, där var helgens kulinariska upplevelser.

Movie star

Förra måndagen gjorde jag något jag velat göra i en evighet. Jag vart statist, i den nya Steve jobs filmen av regissören Danny Boyle! (28 days later, Slumdog Millionaire, Trainspotting etc)

I filmen medverkar Kate Winslet, Michael Fassbender och Seth Rogen. Den utspelar sej 1988.

Problem nummer, 1, Jag har inget, nada, i min garderob som är 80 tal. Inget neon, inga raka jeans, inget med muddar eller axelvaddar eller nån större skjorta. Allt jag äger är moderna färger, eller TAJT. 

Hur som hellst, efter att ha letat i ett par 2nd hand affärer och inget passade, har jag även konstaterat att jag behöver loosa lite deg. Allt var för tajt. Helvete va deprimerande. 

När jag kom hem på kvällen var jag muppigt sur och sa till David att jag inte skulle gå, han tyckte jag var löjlig och påminnde mej att det stog i informationen "DO NOT STRESS about what to wear". Men tillslut hittade jag något som kunde "pass as the 80s".

Så, Måndag morron kom. Jag var skitnervös, vilket var helt onödigt, för det var ca. 1000 andra statister där (På riktigt) David släppte av mej kl 8.30 på morran.
Till min förskräckelse så alla normala ut. Ingen var direkt uppklädd och dom kunde totalt passeras som statister i en film som utspelas 2015. Då fick jag panik och ville inte gå ut ur bilen, för att jag plötsligt kanske så FÖR utklädd ut.
David som var sen till jobbet suckade och tvingade mej ut ur bilen (Jag vet inte varför jag blir så jävla nervös, men jag var ju helt själv och kände mej fånig)

Jag fick signa ett NDA att jag inte skulle ta kort eller avslöja något, Sedan gick jag in, och där mötte jag Lizy, min Au Pair från Mexico. 

Danny Boyle.

Det var mkt väntan, men sååå spännande och se hur dom jobbar. Regissören Danny Boyle kom och pratade med oss och berättade hur vi skulle göra, agera och vilken känsla vi skulle ha. Hur coolt är det inte att ha blivit regisserad av THE Danny Boyle!! En av världens främsta regissörer!

Sedan fick vi en glimt av Michael Fassbender på scenen, och jag vart totalt starstruck haha. Helvete han ser ju bra ut! :)

Under dagen medan vi väntade, hade dom lite prisutdelning av apple produkter, en tjej vann en jävla TV. Lizy hittade en killes mobil under sin stol, så hon fick ett 25 dollar Itunes gift card som tack.

Vid 16 tiden sa dom till oss att vi fick gå, men om vi ville stanna fick vi det. Dom hade en till scen där dom behövde mindre antal statister, men inte förrns 18 tiden, så det var lång väntan. Men jag hade inget bättre för mej, och ville se om man kunde få se Kate också! Dom sa till oss att vänta på balkong våningen.

Vi väntade...och väntade. Klockan blev 18, 18.30, 19....
Producenten kom upp och sa att "were almost ready for you" "You will be on in 30 mins" etc. Sådär lät det för ca 3 timmar.
Vid 20 tiden blev jag och Lizy extremt rastlösa och började gå runt i opera huset.
Vi gick ner för trapporna till lobbyn, där vi visste att dom filmade, i hopp om att få se något spännande.

Helt plötsligt när vi kommer ner mitt i trappen, vem står cirkus 8 meter ifrån oss och tittar på oss, MICHAEL FASSBENDER! De skulle precis börja filma och vi var i bild!

Fassbender

"Guys, were about to start shooting so either go back upstairs or go outside".
Jag visste inte vart jag skulle titta efter jag fått ögonkontakt med Fassbender, vi smet förbi som små 13 åringar och ställde oss utanför. På detta viset kunde vi se in, och se när de filmade.
Vi kände oss skit dumma, och jag hade min tröja bakochfram för dom hade sagt till mej att mitt tryck på tröjan inte fick synas, så jag hade vänt på den, men utan min kavaj såg man ju att jag hade den bakochfram.

De gjorde scenen medans vi tittade på, helt plötsligt kommer Fassbender ut genom dörren med en smörgås i handen, går förbi oss (Vi gjorde vårt bästa för att inte stirra) sedan satte hans sej ett par meter ifrån oss, helt själv, och åt sin smörgås.

Han slängde is sej den och verkade sjukt hungrig. Vi tyckte synd om honom och ville hålla honom sällskap. Men sedan tänkte vi, vafan, han får säkert runt 15 mille för denna rollen, så det är okej om han stressar och äter en sunkig smörgås då och då. Skillnad var det för oss som spenderar 14 timmar i en film utan ett enda öre.
Efter han ätit färdigt, gick han förbi oss igen, utan att titta på oss, vi följde han diskret med blicken, sedan började dom filma nästa scen.
Vi var glada att vi väntat i 4 timmar.

Vid 21.30 tiden, kom snubben som hade hand om oss statister, och sa att det vankades pizza utanför opera huset. När vi väl stog i kön tackade producenten att vi kommit. Men, vad hände med scenen vi skulle filma, som vi väntat i SEX timmar för? "Well, welcome to showbiz" Sa hon och ursäktade. Dom hade inte tid att filma den scenen.

Ack, det glamourösa livet som filmstjärna...

Nyvaken krulltott.

misslyckad pussmun.

Balkongen i operahuset.