Back to reality

Det har redan gått 10 dagar in på det nya året. Solen skiner. Palmerna vajar. Flumis är sjuk och jag sitter vid datan. Jag har varit i Sverige en månad och den känns som den knappt existerat. Det har gått så fort allt. Det är så intensivt. Man träffar inte sina vänner och familj på ett helt år, sedan ska man ta igen allting på ett par veckor. Det braiga är att det alltid känns detsamma med alla. Vi har precis lika mycket att prata om och skratta åt även fastän det går så lång tid. Det är faktikst väldigt skönt.

Hejdået var lika sorligt som vanligt, kanske ännu värra än vad det brukar. Så är man så himla trött vilket gör en ännu ledsnare säkert. Men det var Hejdån redan dagen innan då först Mormor for iväg till Stockholm, och sedan Saris senare på natten. Dagen efter kom Fridis och Emma först, sedan Helenis och Baby Charlie, och till sist sa jag hejdå till Milli. Sedan var det bara mamy och bror kvar... usch. Så många tårar den dagen. Efter varje gång jag stängt dörren stog David med öppen famn redo att ta emot mej och trösta mej, tills nästa person gick.

Men när vi flög över San Francisco och närmade oss landning efter den långa resan och jag såg solen skina över min vackra stad kändes det bättre. Vi landade, gick igenom immigrationen, fick våra väskor, åkte BARTen till parkeringshuset, bytte ut vårat punkterade däck som David fått samma natt han åkte till flygplatsen (Hans vanliga rese tur) och åkte hem till våran mysiga lilla lya och somnade bums. Jag hade ju haft migrän hela resan för jag var så trött. Så från 15 på dagen till 7 på morran sov jag, antagligen för mycket för jag vaknade med migrän. Segt. Men sedan mådde jag bättre och städade och packade upp och tvättade och hade mej. Jag skypade med mamma, så himla skumt att i den soffan där bakom satt jag ju en dag tidigare! Och nu var jag tillbaka på andra sidan jorden igen...
Jaja, nu är jag hemma iallafall och redo att ta tag i det nya året!!!

§§Johannis§§