Överkast

Efter CC konferansenpassade jag på att åka ner och hälsa på "HonDenDärSomAldrigKommerOchHälsarPåMejOchInteEnsSettHurJagBor".
Från hotellet till flygplatsen, sedan från flygplatsen buss till Centralstation i Downtown, jag var tidig så hängde i Mexikanska kvarteren medans jag väntade. Tog tåget ner vilket gick snabbt och bekvämt. Eller tja, snabbt och snabbt. 3 timmar, lika lång tid som GBG-Sthlm, men en sträcka som bara tar 2h med bil. Jänkarna ligger något efter i tåg teknologin.

Hela familjen hämtade upp mej i Downtown San Diego sedan köpte vi Mexikansk mat till mej. David kan inte äta Mexikanskt längre så jag har crave-at detta länge nu.

Sedan stannade jag där från Söndagen till Onsdag kväll. Det var skoj att se hur dom bor nu, mkt större och mysigare! Barnen har växt, uppenbarligen och lika söta (och vilda) som alltid. Baby Ray säger fortfarande "trash this" om han inte gillar något eller om någon säger till honom. T.ex om jag säger till honom att nu måste vi gå, säger han "trash Johanna". Haha, tack för den. Han som de flesta små liven dessa dagar är besatt av Rosas mobil, Lilyrose lika lugn som alltid.

Dagarna passerad fort, men mysigt hade vi! Lite shopping, lite park häng, lite promenad. Kaffejakt på morgonen och breaking bad tittande och minnes prat på kvällen. Mkt Takeout blev det, för Rosi... ja, ROSI orkar inte laga mat längre haha.

Veckans roligaste var ju när Rosi skulle säga att det är alltid överkast när jag är här. Överkast?
Här säger man ju "overcast" när det är molnigt, så det blev direkt översättning, flera gånger! Haha garvade ihjäl mej varje gång det där jävla överkastet blev nämnt. "Det är ju lite "överkast" idag". Hahaha.

Central Station Los Angeles.

På Tåget.

Los Ancheles

Håret? Fråga mej inte.

Happy Family

Mindre hatt, kanske?

Gaaaahhh...obsessed by cellphone!

No girl night complete without face mask!

Messy take out 

Konferans i LALA land

Jag har aldrig fattat varför Los Angeles ibland kallas föl Lala land. Kanske för att det är flummigt?

Hur som helst. Varje år i November bjuder Cultural Care Au Pair oss LCCr på en weekend nånstans i USA för en konferans. Föregående år har vi vart i Chicago, och Washinton DC, detta året blev det tråkigt och bara L.A.
L.A är egentlgien roligt, men inte roligt för en konferans, det är ju roligare att se ställen man aldrig vart på! Plus att utan bil är L.A tråkigt. Man ka inte ta sej nånstans, och vi var fast på airport hotellet.

Men ändå, det är alltid roligt att flyga flygplan, plus att jag gjorde en avstickare till Rosi i San Diego.

Detta året kan man hoppas att det blir nånstans i mitten igen, eller söder. New Orleans skulle inte vara fel att se!

Flög ner på Fredagen och träffade de andra 3 svenska LCCerna och åt lunch, sedan volontärade vi för Kids First och packade torrvaror till utsatta barn nånstans...tror det var Afrika nånstans. Det var skoj! Av nån anledning kan jag tycka att upprepande jobb kan vara lugnande. Jag saknar t.ex ibland att jobba på maxi och scanna vara efter vara.

Efter det åkte jag och Emma, LCC i Iowa till Manhattan Beach och tittade på solnedgången. Hon blev helt besatt för det var så längesen hon såg havet. Skumt vilka grejer man tar för givet. Jag bor 5 min gångväg till stranden och är nästan aldrig där. Emma bor i mitten av landet, i Iowas prärier och ser aldrig havet. Gaah, skulle få panik att inte bo vid havet, eller iallafall nära ett hav, och känna havslukten. Fiskmås soul in i döden.

Lördagen var det konferans heeeeela dagen, tills på kvällen då 400 LCCs från hela landet klämde sej in i 20 bussar och bussades för en festlig kväll på Queen Mary båten i Long Beach.
Det var en trevlig kväll med alldeles för mycket vin, dans och photobooth.
Vi hade "det festliga bordet". Vi var trots allt 3 svenskar vid det. Vi gjorde slut på vinflaskorna som var tilldelade till vårat bord, men Janita, också svensk LCC, lyckades byta till oss ytterligare en flaska från ett bord som inte gillade rödvin.
Det blev för mycket för en stackars tjeckisk LCC som sedan spydde i bussen. Pinsamt. Våra chefer var ju där och allt. Sedan fick alla kliva över spyan, eftersom hon satt längst fram. Jessica kletande tandkräm under näsan för att komma undan spy lukten.
Ett par år sedan kanske det hade vart jag, men som tur var vet jag mina gränser nu. Bakis, no thanks.

Californiens konstiga landskap.

L.As blockiga gator.

Hollywood skylten i fjärran.

Downtown (Saris bodde i byggnaderna längst ner till höger hörne)

Inne i båten.

Dans på Gång.

long Beach. 

Svenska ligan.

Svenska ligan igen. 

Båten.

Jessica och tandkrämen.

Min tjej

Åh vad man var kär i Macaulay Culkin och önskade att man var hon tjejen i min tjej filmen. Både att hon fick spela ihop med Culkin, och att hon var så söt. Sedan växte Culkin upp och blev missbrukare och...ful. Hon som spelade tjejen i min tjej hörde man inget av. Vad hände med henne egentligen?

Men detta inlägget handlar om MIN tjej. My girl G. 

Gretisen ska flytta till New York.

Finns inga ord för hur mycket jag kommer sakna detta fantastiska tös. Jag höll henne i min famn när hon bara var 6 veckor gammal, hon är som min egen!

Pappan har fått jobb i N.Y och de har alltid drömt om att få bo där, och eftersom de vill att Gretis ska börja 1a klass i Sverige, så var detta bra timing att flytta till N.Y nu, för att sedan flytta ännu längre öster, till Sverige.

Nuförtiden träffar jag ju inte Gretis varje Onsdag som jag brukade unde hennes första 2 år. Nu är det bara när de behöver mej. Sist var några dagar innan Halloween och hon var exalterad att klä ut sej till Spidergirl. 

Denna dagen hämtade jag upp henne från dagis, lekte i parken tills det blev mörkt, sedan hem och myste. Solen går ner här vid 16.50 om dagarna, så senare än sverige, men ändå såpass att man känner att det är vinter.

Så här ser jag ut nu

Hej ETT HALVÅR senare. Det var längesen. Ni minns säkert inte ens hur jag ser ut. Så lång tid har det gått. Så här ser jag ut nuförtiden.

Nä jag skoja bara. Så illa är det inte. Men jag har vart sjuk denna veckan så jag har känt mej ungefär såhär. Vet inte vad som hänt med mitt immunförsvar. Brukade gå flera år mellan jag var sjuk och jag skröt gärna om min friskhet, men detta är andra gången i år som jag är sjuk! WTF liksom.
Jag äter nyttigt, men inte lika nyttigt som jag brukar. Känner själv att frukt och grönt intaget minskat på senaste. Speciellt efter Sverige besöket i somras. Vet inte, men känner aldrig för att äta frukt i Sverige av nån anledning. Sedan har det bara hållt i sej nu i höst.

Hur som hellst. Känner mej lite peppad att ta tag i bloggande igen, i och försej har jag skrivit så x antal gånger, men nu fan. Nu ska det bloggas. Skiter i om folk kommenterar eller inte. Nu ska jag blogga för mej och ingen annan, för att minnas mina bästa år i staterna. Fan en börjar ju bli gammel.

NU JÄVLAR.