Nathalie 25

I början av April (I know, nu kommer det dyka upp en hel del dinosaurie inlägg...) firade vi Nathalie på en mysig restaurang i The Mission! Jag hade en jättegod Risotto medans de andra åt pizza!
En intressant konversation dök upp som jag inte ska gå in på alltför mkt, men bruden med rosa hår (feminist och allt det där, what else haha) började prata om efternamn och att hon hatade sitt efternamn, men hon tänker minsann inte ta sin pojkväns namn när hon gifter sej, för det ska vara jämnlikt!!
"Why should i take HIS last name?? I am my own person. And why shouldnt he take my name?!"
Alltså, orka bry sej. Det värsta var att de andra höll med och typ "you go girl", be strong! You are totally right!"
Jag har aldrig träffat mänskan innan så jag orkade mej faktikst inte starta värsta diskussionen (För det hade det definitivt blivit, hon var en sådan feminist) och det var innan Carol kom. Carol är lite mer traditionsenlig som jag.

Alltså, stackars hennes kille säger jag bara. Hon sa att de kan bråka jättemycket om detta. För vad? Hon hatar ju sitt efternamn, vad är problemet?! Så länge hans efternamn inte är något asfult eller pinsamt som Tutte eller bajs. Kom igen... Jag klarar faktikst inte av sådana människor. Dom gör ett problem av något som inte ens är ett problem och ger dålig stämning och dålig energi.

Iallafall, själv har jag fortfarande mitt eget efternamn men inte för jämnlika och feministiska skäl utan för praktiska. Men jag har planerat att byta när vi gifter oss nästa gång. Jag tycker det är en fin tradition och har funkat bra för mänskligheten hittils, och jag känner mej absolut inte förtryckt eller mindervärdig pga detta. Det får mej att känna mej bra liksom.