Förra helgen var det dags igen, SWEAs julmarknad i San Francisco och Lucia uppträdandet.
Det var lika mysigt, och lika jobbigt som alltid. Pinsammaste var nar sjärngossarna sjöng "Staffan" och vi i kören skulle sjunga "stalle dräng stalledräng" Och jag mitt i min inlevelse och högt och ljudligt som bara den sjöng med Stjärngossarna istället. Inte alls pinsamt. Speciellt när endast 5 blyga småpojkar som redan sjunger så lågt, man kunde definitivt höra mej. Bra där. Sedan fick jag ju såklart en skratt attack också.
Det var lika mysigt, och lika jobbigt som alltid. Pinsammaste var nar sjärngossarna sjöng "Staffan" och vi i kören skulle sjunga "stalle dräng stalledräng" Och jag mitt i min inlevelse och högt och ljudligt som bara den sjöng med Stjärngossarna istället. Inte alls pinsamt. Speciellt när endast 5 blyga småpojkar som redan sjunger så lågt, man kunde definitivt höra mej. Bra där. Sedan fick jag ju såklart en skratt attack också.
Jaja, det var bara ett av de 4 uppträdandena som blev så misslyckat för min del.
En överaskning var att när dagen var slut kom mina gamla värdbarn Stephanie och Alex "bakom scen" och sa hej. Steph såg jag senast för 2 jular sen, men Alex, han har jag inte sett på FEM år... han var 3 huven längre än mej, och var sej totalt olik från den korta lilla spinkiga 11 åring han var jag sist såg honom...Han är 16 år nu och har tagit körkort... Gah!!
Stephanie är 18 och dejtar en kille. Hon ska till College nästa år och letar på östkusten. Vart har åren tagit vägen?? Ni anar inte hur konstigt det var att se dom...mina små barn...
Iallafall, de var sej lika till sättet, de är båda bra kompisar med varandra och skämtar och babblade på som bara den. De är så fina som människor och inte alls så "typiskt amerikanska" tonåringar som man ser på filmer och TV. Bra det för jag hatar sådana tonåringar :-)
Tiden gar för fort!!!
